emmasbok -

Forsättning kap 3 ( ej slutet )

Jag gräver i lådan med dagböcker efter boken som jag skrev efter London. Den är brun. Jag minns att jag fick den av mamma och jag ville inte ha den eftersom att Isacs hår var brunt.

Jag öppnar boken och läser den första sidan.

Lördag 9/11-2002

Hej!

Jag har inte skrivit dagbok på typ hundra år, men igår kväll så var jag på fest med Erica och där var Niklas. Inte nog med att jag ser honom i skolan varje dag, han går ju i samma gymnasium som mig och tänk! Om inte jag hade åkt till London eller slagit upp dörren i Isacs huvud hade vi gått i samma skola för han gick också där förut. Utan att jag visste det. Fast det är klart, hans tjej hade ju fortfarande varit gravid och han hade antagligen bott i London ändå.

Aja, i alla fall så träffade jag honom på festen och jag försökte att undvika honom men han ropade på mig. Så jag och Erica gick dit och vi började snacka lite. Sen, tillslut va jag tvungen att fråga honom om Isac. Han sa att han mådde bra och att tjejen hade stor mage nu. Men att Isac antagligen saknade mig. Men det spelar ingen roll för jag bryr mig inte! Jag skiter i Isac och hans feta jävla slampa. Jag bryr mig inte om ifall han saknar mig eller inte för jag saknar inte honom.

Fast det gör jag. Jag saknar honom så jävla mycket att jag ibland gråter mig till sömn. Erica har bott hos mig ett tag och hon säger att hon kan vakna mitt i natten av jag ligger och gråter i sömnen. Men han är ett jävla as och jag är värd någon bättre. Någon mycket bättre. Mycket, mycket bättre.

Nej förresten jag saknar inte honom jag saknar sommaren och de veckorna då jag inte visste något och faktiskt var lycklig.

Det jag tänkte skriva var att efter ett tag när vi pratat, och druckit en hel del så gjorde jag något vi båda kommer att ångra . Eller i alla fall jag. Jag kysste honom. Han kysste ju tillbaka men det var jag som började. Det var en bra kyss, kanske en väldigt bra, närmare en fantastiskt, men det spelar ingen roll för i var fulla och det kommer aldrig hända igen. Han är kompis med Isac och antagligen ett lika stort as som honom. Och nu kommer jag verkligen behöva undvika honom i skolan. För det var han som knuffade bort mig och bara stirrade på mig sen ställde han sig upp, för vi satt i soffan, och mumlade typ fan, jävlar, förlåt Isac. Eller nåt sånt. Jag menar, vadå förlåt Isac? Isac dumpade ju mig!

Nu ska jag gå ut och jogga, jag har faktiskt börjat med det och idag ska Erica följa med.

Puss

Söndag 10/11-2002

Hej!

Igår så kände jag och Erica inte för att festa så vi åkte in till stan för att köpa present till min lilla syster Anja som fyller fjorton idag. Vi köpte lite underkläder och sånt där, hon kommer bli jätte glad. Haha! Sen fikade vi lite och så kom det in ett par as snygga killar och satte sig vid bordet bredvid oss. Dom var två stycken och båda var skit snygga! Erica kunde självklart inte sluta stirra så efter ett tag så satte sig ena kille sig bredvid mig , så att han satt mittemot Erica, och räckte fram sin hand och sa : Erik. När han sa det fick jag typ värsta skratt anfallet och alla stannade upp och stirrade på mig.

Det var verkligen så pinsamt och jag höll på att dö! Sen så kom hans kompis och satte sig mittemot mig och då så var jag tvungen att samla mig. Jag ba: Förlåt, men det vara bara lite kul för hon heter Erica.

Killarna log mot varandra och han som satt mittemot mig ( som var ännu snyggare än han bredvid mig.) satte sina armbågar på bordet och sa: okej, hon heter Erica, han heter Erik, jag heter Benjamin,men vad heter du? Han log mot mig och ingen har lett sådär mot mig sen... Aa, sen i somras. Fast Benjamins leende kunde inte mäta sig med... Jag tänker inte ens skriva hans namn mer.

I alla fall sa jag: Jag min vän, heter Isabel Berg. Sen skrattade både jag och Erica.

Benjamin skrattade också och sa att han skulle vara artigare nästa gång han träffade nya människor och presentera sig med hela namnet.

Sen sa killarna att dom skulle på fest och sa att vi gärna fick följa med. Och även fast vi inte var fest sugna sa vi ja.

Festen däremot var ganska tråkig och jag såg bara killarna en gång typ, vi fick inte deras nummer och kommer antagligen inte träffa dom igen. Det spelar faktiskt ingen roll för mig för jag ska ändå bli nunna eller nåt. Men Erica blev faktiskt intresserad av han Erik så jag kommer få springa på kill jakt resten av veckan.

Men nu ska jag ner till resten av familjen och släkten som firar syrran.

Puss

Jag lägger boken åt sidan och går ut i köket. ” Jag läser mina gamla dagböcker och du har precis fyllt fjorton år. ” Säger jag till min syster som står och skär paprika. Hon häller ner de röda kuberna till resten av grönsakerna i min glasskål. ” verkligen? Den födelsedagen minns jag. Du var bakis, farmor höll ett tal om att vi inte fick vara lättfotade och jag öppnade ett paket från dig och Erica som innehöll en röd spets bh med matchande stringtrosor. Det var en härlig födelsedag det.” Hon skrattar och ställer ner skålen på köksbordet.

Jag iakttar min syster som insisterat på att få göra middag till mig då hon missat min möhippa. Hon nästan dansar runt i köket när det bränner till i strupen och jag flyger ner på alla fyra och får ut elden. Anja stannar upp och stirrar på mig. ” Herregud Isabel du kräktes! ” Ropar hon och springer in till badrummet. Hon kommer ut med en mopp och börjar skura.

Jag kryper till andra sidan köket och lutar mig mot kylskåpsdörren. Jag tar mig för magen och tittar upp. Anja stirrar på mig och är lika medveten som jag om att det är på väg upp igen. Hon tar tag i skurhinken och håller den framför mig.

” Är du nervös? Man kan kräkas för det. Eller sjuk? Kanske ätit nåt konstigt? Eller Isabel, du vet att du, du kan ju va... ”

” Håll käften! ” Avbryter jag och blänger på min syster. ” Håll bara käften, du hjälper inte när står och babblar. Jag trodde du plugga till läkare, kan man inte ens titta på spya då? ” Anja som vänt bort huvudet tittar på mig igen. ” Hur ska du klara dig i press om du blir så här stressad? ” fortsätter jag.

Hon sätter huvudet på sned och tittar på mig. ” Måste du alltid hitta nåt sätt att hacka på mig? Jag är inte stressad, men du verkar faktiskt det. Du verkar jävligt stressad och jag vet att du ska gifta dig, jag om nån vet hur det känns, jag vet att man blir stressad, men jag vet också att man blir stressad och illamående om man är gravid. ” Hon satte sig bredvid mig.

Gravid? Nej, det väl sånt man känner på sig, brukar alla mammor säga så? Bara för att min syster precis fått barn tror hon att alla är gravida. Nej Isabel, du är inte gravid. Jag tittar ner på min mage. Trycker och klämmer på den. ” tomt ” Säger jag och skrattar. Anja ler mot mig och sätter sin hand på mig mage. ” Men shit, Isabel! Shit, shit, shit Isabel. Den sparka! ” det hugger till i bröstet och jag tittar på Anja som genast börjar skratta.

” Elakt. ” Säger jag och ger henne en ilsken blick.

Hon ställer sig upp och tar tag i sin handväska. ” Passa limpan i ugnen så springer jag ner till apoteket nedanför och köper ett test. Bara för att vara på säkra sidan. ” Säger hon och springer ut innan jag hinner protestera.

Jag hoppar över hinken och går in till vardagsrummet och tar upp dagboken.

Fredag 22/11-2002

Hej!

Jag vet att jag inte skrivit på ett tag nu men det har varit så mycket, dessutom har inget hänt. Förutom ikväll då jag träffade Niklas igen och som vanligt frågade jag hur det är med Isac efter som att vi inte har nåt att prata om. Det va bra med honom och sen fråga jag när ungen kom och Niklas sa att han inte hade nån jävla aning. Vi pratade lite mer, sen gick Niklas på toa eller nåt och då så var det nån som satte sig bakom mig och sa: är det din kille eller?

Jag vände mig om och där satt han Benjamin. Haha! Då sa jag att jag inte hade nån kille, har aldrig haft och kommer antagligen aldrig ha någon. Jag vet inte om jag sa det för att jag ville glömma Isac eller om jag faktiskt hade glömt honom när jag sa det.

I alla fall så sträckte han fram handen och sa: Benjamin Forsberg, angenämt att träffas Isabel, eh Berg var det va?

Sen minns jag inte så mycket om vad som hände efter det. Han frågade om vi skulle träffas imorgon och när jag sa visst så kysste han mig, ganska länge och jag kysste ju tillbaka såklart, sen bara gick han. Han liksom bara, okej bra, gav mig sitt nummer och gick.

Det pinsamma i det hela är att när han gått och jag liksom sitter där i soffan som ett jävla jon helt själv tittar jag upp och där står Niklas och stirrar på mig.

Jag visste inte vad jag skulle säga så jag ba: Titta inte på mig så där, jag är singel, jag får väl göra vad jag vill.

Sen gick jag hem och nu sitter jag här i mitt rum. Kom just på att jag fyller 16 om typ en månad. Och att jag och Isac gjorde slut för 4 månader och 10 dagar sen. Det är längre än de fyra veckorna vi var tillsammans. Så egentligen kanske vi inte ens va tillsammans, för så fort går det väl inte?

Aja, klockan är snart ett och jag måste sova.

Puss

Lördag 23/11-2002

Hej.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra ikväll, ska nog inte festa, men jag vill ju inte bara sitta hemma. Erica åkte till Norrland i morse för hennes föräldrar bor där nu. Det är därför hon bor hos mig. Tänk helt sjukt att hon fick det. Det hade jag aldrig fått tror jag. Men mamma och pappa sa till hennes föräldrar att jag verkligen behövde henne nu och om de inte verkligen ville att hon skulle bo med dom så fick hon mer än gärna bo hos oss. Så då fick hon det, om hon lovade att komma dit varannan helg typ. Så nu är hon där och kommer hem på tisdag.

I alla fall så har jag ju inget att göra, skulle egentligen gå på bio med Benjamin men han och hans kompisar skulle ut på krogen för den sista i deras gäng hade äntligen blivit 18.

Så jag träffade honom en snabbis nu på förmiddagen. Vi åt lunch på hans farbrors restaurang och ingen av oss behövde betala. Haha! Det var jätte mysigt och när vi satt där och åt så började det snöa. Det var nästan perfekt. Sen frågade han om jag ville följa med honom hem, jag visste inte vad jag skulle säga eftersom att jag vet ju vad han tänkte när han bjöd hem mig. Normalt hade jag sagt nej, men jag sa ja! Jag sa ja! Fattar du det lilla dagbok? Okej, det kan vi, sa jag!

Så jag följde med honom hem och som tur var så var ingen hemma. När vi var hemma hos honom så gick vi in till hans rum och jag liksom bara fan, vad ska jag göra. Men han bara satte sig ner i sin säng och frågade vad jag ville göra. Jag tyckte på axlarna och då tog han fram en film.

Efter filmen åkte jag hem och nu sitter jag här och vet inte vad jag ska göra.

Antingen är han inte intresserad av mig, eller så tycker han att jag är för liten, eller så är han blyg när han är nykter. Jag vet inte vad det är men av någon anledning så hände ingenting. Inte ens en liten puss på kinden när jag skulle gå fick jag. Ingenting!

Nu ska jag ringa Melissa och fråga om hon vill träffas.

Puss

” Isabel, jag är hemma!” Ropar Anja och kommer in i vardagsrummet. Hon har en kasse från apoteket i ena handen, ur kassen plockar hon upp en liten kartong och ger den till mig. Jag tar kartongen med mig och går in på toaletten. Jag går några varv i badrummet och suckar med jämna mellanrum. Jag rycker åt mig kartongen tillslut och tar ut den lilla stickan.

Jag tar upp locket, drar ner mina svarta mjukis brallor och sätter mig ned. Jag gör som det står på etiketten och lägger sedan ner stickan på badrumsgolvet. ” Anja, jag är klar! ” Ropar jag och springer ut. Hon tittar på mig med fundersam blick. ” Var är stickan? ” Frågar hon tillslut.

Jag nickar mot badrummet och sätter mig ned.

” Så, vad stod det? ” Anja sätter sig bredvid mig. Jag rycker på axlarna medan jag biter mig i läppen. Hon reser sig upp men jag drar ner henne igen. ” Nej, låt mig titta. ” Säger jag och reser mig upp. Jag går sakta in till badrummet och väl framför stickan tvekar jag. Jag vågar inte titta på den. Jag böjer mig efter resultatet och andas lättat ut när ett lite svart streck syns på stickan.

2011-06-14 @ 22:51:19 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

början av kap 3, hejdå, förevigt

Fredag 12/7-2002

Dagbok.

Jag har precis kommit hem från London och det här har varit den värsta dagen i mitt liv.

Jag sov hos Isac och vi bestämde att jag skulle åka till hotellet och hämta mina väskor och sånt sen skulle vi mötas vid flygplatsen. Så jag åker och hämtar mina grejer sen åkte jag och mina föräldrar till flygplatsen. Vi står där och väntar på Isac, men han dyker inte upp. Jag ringer och ringer men han svarar inte. Mamma och pappa sa att det säkert inte var någon fara och att han snart skulle komma. Men vi väntade jätte länge. Jag blev helt förstörd och tänkte att han var död och allting. Men tillslut ringde han. Så här sa vi( exakt!!!) : Förlåt Isabel. Förlåt för att jag är ett jävla as, förlåt för allt. Men jag stannar här.

Och jag ba: va? Vafan säger du, vi skulle ju åka hem tillsammans!

Han : Jag vet. Men jag har inte varit hos min pappa på flera år och han ville att jag skulle stanna här.

Jag: Men, nej, gör inte så här kom nu!

Han: Fattar du ingenting eller? Jag kan inte, jag har redan avbokat min biljett, det är redan bestämt, allt är bestämt. Jag har försökt berättat.

Då började jag gråta, och skrika.

Jag: När fan bestämde ni det?

Han. I tisdags kväll. Jag försökte berätta i onsdags, när jag började vid maten du vet? När jag sa att jag älskade dig och så.

Jag: Du menar när jag sa att det inte är sa att vi bara har några dagar kvar? Du hade inte kunnat säga, jo vi har bara två dagar kvar. Eller innan du låg med mig, istället för att säga, du måste inte göra det här, hade du kunnat säga, du jag kommer inte följa med hem till Sverige, du får springa härifrån, du får slå mig och du behöver inte göra det här!

Han: Tror du inte jag ville berätta eller? Det är klart jag ville. Men jag...

Mina föräldrar hade gått i väg och lät mig prata ifred, men alla typ hörde för jag verkligen skrek.

Jag: Men vad? Jag trodde jag betydde allt för dig? Din pappa förstår säkert. Snälla Isac, snälla älskade Isac, det får inte sluta så här. Boka en biljett och åka imorgon. Jag behöver dig, du är bra för mig, du har gjort mig till en bättre människa. Jag behöver inte tänka på vad jag ska välja, det spelar ingen roll, för jag har dig!

Han: Isabel, jag är inte bar för dig. Du klarar dig bättre utan mig.

Jag: känner du inte mig alls?

Han: jag har en flickvän! Okej?

Hela världen stannade till. Allt han sagt, allt jag sagt, det var bara en lek för honom. Den här månaden, det var inte sant.

Jag: jag trodde, jag trodde du gjort slut.

Han: Hon är från Sverige. Inte Amanda, hon var ju bara, ja ett ligg. Typ.

Då såg jag klart. Det var det jag va. Ett ligg. Det var jakten han älskade, inte mig. Han visste att jag inte var en sån tjej som hoppade i säng med alla, så han fick mig att lita på honom.

Jag: Precis som jag. Bara ett ligg, precis som jag.

Han: Hon är från Sverige, 17 år precis som jag och vi hade typ gjort slut. Men sen ringde hon förra veckan.

Jag: jaha, så då kom du ihåg dina känslor för henne?

Han: Hon är gravid Isabel! Gravid! Jag vet inte vad jag ska göra. Pappa köpte en lägenhet till oss här i London och hon kommer imorgon.

Jag sa ingenting.

Han: Isabel, säg något!

Jag: Aha, nej men jag mår bra, jag hoppas du får ett bra liv.

Han: Sluta Isabel!

Jag: jag mår bra.

Han: Ljug inte för mig. Ditt liv skulle bli så mycket enklare om du inte la ner så mycket tid på att hitta på ursäkter och lögner.

Jag: Du har ingen rätt att säga så till mig! Du förlorade den rätten när du valde en annan tjej över mig.

Han: Men hon är ju Gravid!

Jag: Ljug inte för mig.

Sen la jag på. Jag visste inte vad jag skulle säga. Eller vad jag skulle göra. Jag vet ju inte om vi var på riktigt eller om det var lek. Jag vet inte om han älskar mig. Jag vet inte. Men jag vet i alla fall att jag aldrig mer vill se honom. Han ringde igen och jag svarade, men det enda jag sa var : Hejdå, för evigt. Sen la jag på, igen.

Mamma och pappa frågade vad som hände, men jag berättade inte om Isacs flickvän, jag sa bara att han ville stanna med sin pappa och de sa att allt skulle ordna sig. Det kommer det inte och jag kommer aldrig få se Isac igen. Jag hatar honom. Men jag älskar honom.

De sista meningarna är svåra att läsa på grund av de blöta fläckarna. De är torkade nu, men det var blöta fläckar för nio år sedan, blöta fläckar bildade av tårar. Månaden som skulle bli den bästa i hela mitt liv, blev istället den värsta i hela mitt liv. Den enda jag berättade för var Erica. Och även fast hon försökte dölja det, tyckte hon Isac gjorde rätt. Hon tyckte inte att han gjort något fel, ”Hon var ju gravid” sa Erica en gång. Men hon tyckte också det var synd för Isac och jag passade så bra brukade hon säga.

2011-06-06 @ 21:04:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

hela kapitel 2

Torsdag 27/6-2002

Kära dagbok!

Jag har nu varit här i London i två veckor & en dag och varit tillsammans med Isac i 10 dagar. Tänk 10 hela dagar! Och igår kväll så bestämda jag tillsammans med Isac och våra föräldrar, att jag ska vara kvar här i två veckor till. Två veckor! Sen åker vi hem, Isac också. Vi åker tillsammans, vi har bokat biljetter och allting. Så ikväll när alla från klassen åker iväg så kommer jag att vara kvar. Men mina föräldrar kommer att komma hit i kväll... Det var det enda villkoret. Som tur är så ska syrran till sin kompis i Västerås, så henne slipper jag ju i alla fall.

Men nu ska jag säga hejdå till Erica ,dom måste till flygplatsen om typ en timme, och om en halv timme kommer mina föräldrar, så jag måste verkligen krama henne några sista gånger.

Puss!

Jag ler för mig själv, det känns som en evighet sen jag faktiskt log utan att vara artig.

Plötsligt svischar tankar om bröllops bilder och bröllopsklänningar förbi och mina mungipor glider sakta ner till normalt igen. Jag tittar på min vänstra tomma hand. Tittar på det tomma ringfingret där samma diamant har glittrat i snart 4 år. Jag undrar om det är så här det ska kännas, om det är så här det ska vara? Jag upptäcker inte att jag gråter förrän mina snyftningar bryter tystnaden i min tomma lägenhet. I vår tomma lägenhet. Jag låter tårarna trilla ner för min kind, men torkar snabbt bort dem igen och vänder blad i dagboken.

Fredag 28/6-2002

Kära dagbok!

Erica har åkt hem, precis som resten av klassen och jag är kvar på hotellet med mina föräldrar.

Idag har jag varit med Isac och han fick träffa mina föräldrar. Men bara en liten stund för jag ville inte att mamma och pappa skulle skämma ut mig så jag föreslog att jag och han kunde åka iväg nån stans. Aa så vi åkte till stranden, och jag kunde inte välja bikini så jag och Isac började tjafsa eftersom att han sa att det är väl bara att ta nån. Vadå bara att ta nån? Killar fattar ju verkligen ingen ting ibland. Så jag ba: Men hallå, det är inte alls bara att ta nån, det måste se bra ut och jag kan inte välja! Titta jag ser ju inte bra ut i nån.

Och jag lovar jag kände mig jätte ful idag. Så jag verkligen inte bra ut i någon bikini. Men Isac bara sa: Isabel. Du är jätte fin i båda. Det spelar verkligen ingen roll och jag förstår ju inte ens varför du velar så himla mycket eftersom att du alltid tar det första du tar fram.

Och då började jag skratta, la ner den första bikinin i väskan och sa : Men det är för att det första valet alltid är det bästa. Sen kysste jag honom och han mumlade typ nåt som : vilken tur jag har då, eller nåt.

Men i alla fall när vi var på stranden och jag hade min blårandiga bikini, så satt vi och pratade om framtiden. Det kändes lite pinsamt eftersom att jag vill ju spendera min framtid med honom. Jag vill liksom vara med honom i resten av mitt liv. Och jag vet att vi aldrig kommer att göra slut.

Eller i alla fall att jag aldrig kommer att göra slut.

Men aa, vi pratade ju om framtiden och han frågade hur jag ville bo. Då sa jag liksom hela min dröm om hur jag ville gifta mig hur många barn. jag vill ha och jag tänkte inte ens på att jag kanske skrämde honom. Så här sa jag ( exakt) : ”Jag vill bo i ett hus, ett stort rött hus. Och verkligen inte i en lägenhet. Jag vill bo på en gata där alla är trevliga och där det bara finns fina hus. Du vet, som i film. Där man bor mitt i mot varandra och gatan är i mitten. Och alla grannar känner varandra men ingen är riktigt jobbig. Jag ska ha en hel grön gräsmatta runt huset och en tjock jämn häck runt tomten. Sen plattor som leder till dörren och kanske lite rosor längs plattorna eller nåt. Sen vill jag ha två eller tre barn. Bara två flickor, eller två flickor och en pojke, pojken ska vara yngst. Det ska finnas andra barn på gatan som mina barn kan leka med och Erica ska bo bredvid mig så våra barn kan leka. Och så ska det finnas en hammock någonstans på tomten så att du och jag kan sitta och dricka vin och se hur barnen badar i vår pool.” Ja inte exakt dåra men något i den stilen, men sen kom jag ju på att han kanske inte ens vill gifta sig med mig eller inte vill ha barn eller något sånt. Men han verkade inte bry sig och bara nickade sen frågade han : ” Mer då, kommer du inte ha en ring på fingret?”

Då skrattade jag lite och sa typ : ” Jo då och vi kommer att gifta oss i en liten kyrka på landet och vara omgivna av röda rosor. Min brudklänning ska vara alldeles kritvit och gå ut lite men bara lite, sen ska jag ha utsläppt blont vågigt hår och en ros vid örat eller en slöja istället.”

Han sa att det lär bra och vi kysstes lite i sanden. Skit romantiskt var det i alla fall.

Men jag glömde fråga honom om hur han ville ha det så ska göra det imorgon.

Puss

Jag tittar ut genom fönstret från femte våningen. Jag ville egentligen inte flytta till en lägenhet. Och verkligen inte inne i stan, men han övertygade mig. Sa att jag skulle passa i en lyxig och stilren lägenhet. Kanske. Kanske inte.

Jag gnider mig i ögonen, ännu en flod med tårar föll när jag läste. Jag orkar inte bry mig och låter dem istället falla ner för min rödflammiga kind. Den blir alltid lite rödmosig när jag gråtit. Det vet han, och jag hoppas verkligen inte att han märker något när han kommer hem. Jag vill inte att han ska oroa sig och ställa frågor. Det är det värsta med honom, alla frågor. Och alla lögner till svar. Jag brukar tänka på det ibland, hur mycket enklare mitt liv skulle bli om jag inte la ner så mycket tid på att hitta på ursäkter och lögner. Men jag är inte den personen som säger som det är, som struntar i hur människor tar det, bara sanningen kommer fram , jag skulle vilja va, men jag mår så dåligt över att såra någon, och skyddar personen och mig själv med lögner. Lögner som i slutändan kommer att rasa ihop och kväva mig.

Istället för att byta blad i boken lägger jag ner den i min lilla låda där mina andra bortglömda dagböcker befinner sig. Den lyser mot de svarta böckerna. Jag vill inte tänka på vad jag snart kommer att få läsa om jag vänder blad i boken. Vad som kommer att stå på de sista sidorna i den rosa resdagboken, om några sidor kommer jag att bli påmind.

Jag lägger mig ner i den gråa hörn soffan. Tänk inte på det, tänk inte på det, Isabel, tänk inte på det. Jag tänker på det, kan inte sluta. Jag sneglar på den lilla rosa boken, jag måste läsa, måste bli påmind. Måste bli påmind om att det var på riktigt. Jag får inte glömma.

”Isabel! Isabel! Hallå? Isabel? ” Jag vaknar av min fästmans rop ifrån hallen. Jag kastar mig upp från soffan.” Är du där? ” Hörs det från hallen igen. Jag sätter upp mitt solblekta hår i slarvig hästsvans. ” ja, jag är här! ” Ropar jag tillbaka. Jag släpar mig ända till hallen, men ingen är där.

” Men var fan är du då? Den är inte kul, kom fram.” Jag anstränger mig för att dölja min irritation, utan några större framgångar.

” Isabel, jag vet att du är hemma, om du inte svarar nu ringer jag polisen!” Jag hoppar till. Var fan är han? Jag ser mig omkring. Den vita telefonen på byrålådan lyser svagt. Den måste ha ringt när jag sovit. Jag tar upp telefonen. ” förlåt, när kommer du hem? ” Svarar jag, lätt andfådd.

” Ingen fara, jag sitter i köer så jag kommer nog inte hem fören i natt, så bry dig inte om att sitta uppe och vänta. Mat behöver du inte heller tänka på, jag äter på vägen.” Hans röst har lugnat ner sig och jag ser framför mig hur han ler när han pratar. ” spara en ekorre till mig” säger jag och skrattar.

” Ska bli frun! ” Hans leende har övergått till skratt. Jag ler vid ljudet av hans vackra okontrollerbara skratt. ” Okej, men du...” Börjar jag. Utan att tänka mig för har jag börjat på meningen jag velat säga hela veckan nu. ” jag har hittat min gamla dagböcker. Från när jag var femton. ” Orden ramlade ur mig. Hans skratt tystnar. ” Jaså, från när du träffade mig? ” Hans ord överrumplade mig. Jag vet inte varför, det finns ingen anledning till det heller, men orden känns inte rätt. Inte när man säger dom högt. Jag sväljer. ” Precis ” Säger jag kort.

” Men vet du älskling, jag ska fortsätta läsa nu. Älskar dig. ” Jag tittar snabbt mot vardagsrummet. Jag har lovat mig själv att inte ljuga mer, inte för honom, Jag kan gå långsamt till soffan, dra ut på tiden lite, sedan läsa.

” Älskar dig hjärtat. ”Jag låter honom trycka på den röda knappen och håller istället kvar luren mot örat. Hans skratt ekar i huvudet. ”Jag älskar honom” Säger jag bestämt innan jag sakta går in till vardagsrummet.

Lördag 29/6-2002

Kära dagbok!

Jag vet att de här två veckorna med min älskling kommer att vara perfekta, därför kommer jag inte att skriva varje dag, bara om det händer något riktigt speciellt som jag inte vill att jag ska glömma bort.

I alla fall har jag upptäckt att min pojkvän är jätte rolig, men töntig. Och snygg, fast det visste jag ju redan. Vi skulle gå lite på stan idag och så skulle våra föräldrar äta lunch tillsammans. Och vi skulle äta ute, eller nåt.

I alla fall så hade vi gått i affärer i typ 4 timmar och jag var jätte hungrig, så jag sa ” Men jag orkar verkligen inte det här, om du vill fortsätta att handla så måste jag väl ända få äta något på vägen. ” Och han började skratta och sa ” Kan du åtminstone spara en ekorre till mig då? ”

Liksom vad fan va det där? Det var så roligt och jag fattade ju inte så han förklarade och sa: Du skulle äta nåt på vägen, och på vägen så finns det döda djur jävla pucko.

Så sa han! När vi hade ätit och så där, satt vi på en parkbänk och väntade på en taxi och då lutade jag mitt huvud på hans axel och sa : det kan vara vår grej, det där med ekorren.

Han sa inget, bara log typ.. Sen sa han : ”det här kan också vara vår grej.” och så flätade han in sina fingrar i mitt hår, drog mig mot honom ( inte hårt ) och kysste mig. Då skrattade jag och sa :

” det är redan vår grej. ”

Och juste, frågade honom om hur han ville ha det när han blev äldre, och han sa att det inte spelade någon roll, bara han blev äldre med mig.

Han är så underbar. Men töntig. Töntig, men underbar.

Puss!

Jag kommer aldrig att glömma det där dumma ekorrskämtet. Kommer aldrig att glömma min resa till London. Kommer aldrig att glömma Isac, min Isac.

Jag torkar desperat bort tårarna som börjat rinna igen. Jag kan inte fatta att jag är så himla känslig nu för tiden.

Onsdag 10/7-2002

Kära dagbok!

Ååå, kära dagbok, jag är så himla kär i Isac. Jag har precis pratat med Erica i telefon och berättat vad jag nu ska berätta för dig lilla dagbok.

Vi var hemma hos han, ensamma för han ville bjuda mig på middag eftersom att vi ska åka hem på fredag. Och jag måste bara säga att hans pappa bor i ett palats jämfört med vårat hus. Skit fint, med en jätte stor pool på baksidan.

I alla fall så gjorde han mat till mig, eller han sa att det var han som gjort den, men det tror jag inte riktigt på, hehe. Och vi satt och pratade med levande ljus på bordet och gud vad mysigt det var. Då berättade Isac hur mycket han älskar mig och hur mycket jag betyder för honom och han sa: När du slog upp dörren i mitt ansikte och började snacka nervöst på engelska så kunde jag inte låta bli att le. Även fast det gjorde ont så log jag. Och då avbröt jag honom och sa: Jag såg inte...

Han skrattade typ och skakade på huvudet. Sen började han igen : Ditt blonda lockiga hår fick mig att minnas dig som guldlock och när du tittade upp var dina ögon det jag la märke till först. Dina mörkbruna varma ögon. Jag trodde aldrig att någon så ljus kunde ha så mörka ögon. Nu menar jag ju inte att dom var mörk-mörka, utan mörka, fast ljusa på samma gång. Och sen när du blivit slagen av det där aset var det enda jag kunde tänka att han skulle dö för att han skadat någon så vacker. Och att du var värd någon som var tusen gånger bättre än honom. Och mig. Men du verkade bara glad att jag var där, och jag kunde verkligen inte sluta titta på dina läppar. Du pratade på men jag hörde ingenting, jag kunde inte, jag var för upptagen med att låta bli att kyssa dig. Jag försökte låta bli att tänka på dig, men det gick ju inte såklart. Och när jag skulle göra slut med Amanda, såg jag dig utanför fönstret. Jag trodde jag blivit galen och såg i syne, men nej. Och samma kväll kom först kyssen. Minns du den?

Istället för att svara på det kysste jag honom. Sen sa jag att det är väl klart jag minns den, det var ju bara fyra veckor sen och att han pratade som om att vi bara hade några dagar kvar. Vi har ju hela livet på oss och på döds bädden, då får du berätta om den första gången du såg mig, inte nu. Sa jag också.

När vi ätit klart så gick han på toa och jag gick in i hans rum. Och jag fattar inte vad som flög i mig men jag tog av mig alla kläder förutom underkläderna och la mig på hans säng. Det var inte fören jag legat där ett tag som jag började skämmas och ville sätta på mig kläderna igen men då kom han in. Han började skratta satte sig på sängen och kysste mig. Sen sa han: du behöver inte göra det här.

Men jag brydde mig inte och började ta av honom tröjan. Sen stannade jag upp. För då började jag bli jätte nervös och började tänka att jag kanske är jätte dålig och att han säkert legat med massor va tjejer och tycker att jag suger och dumpar mig. Han frågade vad det va och jag satte mig ner.

Jag tog ett djupt andetag och innan jag tog av bhn sa jag: lova att inte skratta eller göra slut efter det här. Han lovade och kysste mig.

Ja, du fattar nog vad som hände efter det och nu måste jag sova. Själv. På hotellrummet.

Puss!

Den här kvällen kommer jag heller aldrig glömma. Inse ens för en liten stund.

Jag spänner mig och är medveten om vad jag kommer att få läsa på nästa sida.

Jag torkar tårarna igen och vänder sakta sida.

Fredag 12/7-2002

Dagbok.

Jag har precis kommit hem från London och...

Jag hann inte längre. Min ytterdörr slogs upp och mina vänner rusar in. De skrattar och ropar ” dags för möhippa, nu hämtar vi bruden! ” Angelika min granne och bästa vän, som jag valt till hederstärna sätter på mig en ögonbindel och drar med mig ut från lägenheten. Som tur var hann jag snabbt slå ihop dagboken och lägga den under en kudde innan tjejerna hann se den, det sista jag vill är att de ska läsa mina gamla bekymmer och tankar. ” hallå, vart ska vi? ” Frågar jag och försöker att ta av mig bindeln. Jag har alltid hatat att inte veta vad som händer runt om kring mig. Mest av allt att inte se. ” Det är en hemlis” Skrattar Angelika som jag hatar just nu. Jag vet att det är hon som har planerat allt och hon är den som vet vad jag hatar mest.

När vi kommer ut från höghuset trycker de in mig i en bil. Jag sliter av mig ögonbindeln och upptäcker att vi sitter i en limousin. ” Flott” säger jag och ler mot tjejerna runt om kring mig.

Jag letar bland ansiktena, men huvudet jag letar efter finns inte där. ” Jag fick inte tag på henne ” Viskar Angelika, precis som om att hon läst mina tankar. Jag ger henne ett ansträngt leende som hon säkert ser igenom. ” Vart ska vi då?” Frågar jag och försöker låta intresserad. Tjejerna skrattar och skakar på huvudet. ” Du får se. ” Säger Fiona, en tjej från jobbet med rött krusigt hår och modellkropp men musansikte. Hon har för en gång skulle tagit av sig sin otroligt fula glasögon och satt i kontakt linser. Hon ler mot mig och blottar sina små muständer och jag kan inte låta bli att skratta.

Limousinen stannar och ögonbindeln åker på igen. Jag leds ut ur bilen och in till en lokal där musik spelas på högsta volym. Jag chansar på en klubb av något slag. Jag fingrar vid ögonbindeln men någon tar tag i min hand. ” Inte än ” Säger personen vars röst jag inte känner igen. Jag leds igenom lokalen och ställs vid ett bord. ” Nu ”säger Angelika och jag tar av mig bindeln. Jag ser mig omkring och det är som jag trodde en dansklubb. Självklart. Angelika vet att jag hatar att dansa.

Jag blir serverad en paraply drink jag genast klunkar i mig. Innan jag hinner säga något kommer en till. Det kommer att krävas en hel del drinkar innan de får ut mig på dansgolvet.

” vi kommer att välja ut 3 killar du måste dansa med och en av dom kommer du att kyssa. Okej? ” Säger Alice, en annan tjej från jobbet med långt brunt hår alltid uppsatt i en fläta. Hon är trebarnsmamma och skulle nog helst av allt vilja vara hemma med sina barn just nu.

Jag nickar och försöker spela cool. ” Så, jag börjar! ” Säger Alice och pekar på en lång kille med svart kort hår vid baren. Jag nickar igen och reser mig upp från stolen jag satt på. Jag går några steg och går sedan tillbaka till bordet och mina vänner. ” Titta vad jag har på mig! ” Säger jag pekar på mina rosa mjukis byxor och min gråa munkjacka. De sju tjejerna skrattar och nickar. ” Jag har inget smink på mig och ingen kommer vilja dansa med mig. Titta bara min mitt fettiga hår! ” Säger jag i ett desperat försök att slippa gå fram till den svarthåriga snyggingen vid baren. Fiona ler sitt musleende och ger mig en papperskasse. ” Det har vi redan tänkt på, sätt på dig kläderna i påsen inne på toaletten och kom sedan ut. ” Säger hon och skrattar. Jag tar med mig kassen utan att titta i den och låser in mig på toaletten. Jag suckar och tar upp ett par tunna svarta strumpbyxor. Jag drar av mig mina byxor och sätter på mig strumpbyxorna. Nästa sak i påsen är en kort svart klänning med u ringning enda till naveln. Jag skrattar när förstår att det är ryggen som är u ringad. Jag drar försiktigt klänningens baksida till ryggen och vänder mig om för att se hur det ser ut i spegeln. Jag ser ju faktiskt ganska snygg ut. Jag tar ner handen i påsen och får upp ett par svarta höga pumps. Det enda som inte är svart på mig just nu är mitt blonda fettiga hår. Längst ner i påsen finns en mascara och ett rött läppstift. Jag tittar mig en sista gång i spegeln och går sedan ut från toaletten med självförtroende som en modell. Jag lämnar påsen och går raka vägen till snyggingen som inte lämnat baren. ” Hej ” Säger jag tafatt och försöker vara så flirtig jag kan. Han nickar till svar och beställer en öl till mig. Utan att säga något tar jag emot ölen och klunkar i mig den på en gång. Han skrattar. ” Oj, du kan dricka du ” Han ger mig en beundrad blick. ” Möhippa ” Svarar jag och ger honom min hand. Han tittar undrande på mig. ” Dansa med tre killar kyss en, sen åker jag vidare eller nåt.”

Jag har precis dansat klart med den sista killen och är så slut att mina ben snart viker sig. ” det var den sista! ” Säger jag när jag kommer fram till bordet. Tjejerna skrattar. ” Det där var bara två.” Skrattar Jessica, ännu en arbetskamrat. Va? Bara två? Bara två? Va det där bara två? Jag är så trött och full att jag trott att jag dansat med tre killar. ” Jag kan väl få vila lite först? ” Frågar jag och sätter mig ned. De nickar och ger mig ett glas vatten.

” Jag måste säga att det är väldigt coolt ändå. Att du varit samma person så länge. ” Säger Alice som precis har skilt sig. Jag Nickar. ” Det är ju ännu coolare att hon bara varit med en enda person ” Säger Angelika då. Alla tjejer gapar. ” va bara? ” ” är det sant Isabel, har du bara legat med en enda kille? ” Frågorna yrar i luften. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra, så jag bara ler. Alla blir helt fascinerade när de hör det.

” En till, jag har ännu en att dansa med. ” Säger jag och hoppar ner från barstolen. ” Angelika, du har inte valt än, vem ska jag dansa med. Jag måste ju kyssa honom också så välj en snygg. ” Jag tittar på Angelika med en vädjande blick. Han klappar händerna och reser sig upp. Sedan tittar hon runt i lokalen och stannar till. ” han. ” Säger hon och pekar mot en grupp med killar. ” De har svensexa och han i mitten med ryggen mot oss ska gifta sig. Jag har inte sett han hur han ser ut, men det blir väl kul med en brudgum? ” Säger hon och ler mot mig.

Jag tar med mig mitt vattenglas och går mot gruppen av män.

” Möhippa. Dansa med tre killar kyss en av dem. ” Jag försöker att låta så lugn som möjligt. Killarna rör sig inte, de verkar inte ha hört mig. Jag suckar och petar på den brunhåriga killen som skulle gifta sig. ” va? ” Han vänder sig om.

Mitt hjärta hoppar över ett slag och mitt glas faller till marken...

2011-06-02 @ 20:12:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

början av Kap 2

Torsdag 27/6-2002

Kära dagbok!

Men nu ska jag säga hejdå till Erica ,dom måste till flygplatsen om typ en timme, och om en halv timme kommer mina föräldrar, så jag måste verkligen krama henne några sista gånger.

Puss!

Jag ler för mig själv, det känns som en evighet sen jag faktiskt log utan att vara artig.

Fredag 28/6-2002

Kära dagbok!

Erica har åkt hem, precis som resten av klassen och jag är kvar på hotellet med mina föräldrar.

Eller i alla fall att jag aldrig kommer att göra slut.

Han sa att det lär bra och vi kysstes lite i sanden. Skit romantiskt var det i alla fall.

Men jag glömde fråga honom om hur han ville ha det så ska göra det imorgon.

Puss

2011-05-12 @ 21:19:31 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kap 1

1Flashback

Jag har aldrig varit speciellt bra på att välja, jag har alltid ångrat mig i sista sekunden och till och med då ångrar jag att jag valde det jag valde. Jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill ha. Och nu står jag här framför spegeln med en brudklänning på mig medan min pappas ord susar runt i huvudet. " Första valet är alltid bäst! " Det är så pappa har sagt i alla år, det är så jag har valt kläder, gymnasium och jobb. och nu kan jag inte bestämma mig vilken klänning jag ska ha.

Jag slänger av mig brudklänningen och sätter mig ned vid en stol bredvid min gamla säng i mammas och pappas hus. jag suckar djupt och leker lite med diamantringen som sitter på mitt finger. Med flit kastar jag ner den på golvet, men böjer mig genast ner för att plocka upp den. Det är då jag ser den - min gamla dagbok.

Jag sträcker mig efter den rosa lilla boken under sängen. Jag kryper ut och kastar mig på sängen istället. När jag har boken i händerna blåser jag dramatiskt bort det tunna lager dam som har lagt sig på boken och ler för mig själv. jag har alltid velat att mitt liv ska vara som i en film.

Jag tvekar innan jag öppnar bokens första sida.

torsdag 13/6 2002

Kära dagbok.

Det är idag första dagen i London och på planet träffade jag och Erica några snygga killar.

Dom var 15 precis som vi och jag känner på mig att det här kommer att bli världens bästa klassresa. De här killarna är verkligen inte som dom i klassen och det fanns en kille, Lucas som jag tyckte var ganska snygg. Fast å andra sidan så var dom också på klassresa, så det kanske finns någon annan kille i deras klass som är snyggare.

Men i alla fall så bjöd Lucas och hans kompis ut mig och Erica, så vi ska gå till en restaurang utanför hotellet och äta. Det är ganska coolt att vi fick det för Britta-fitta som aldrig brukar låta oss göra något. Och för en stund sen hade jag som vanligt problemet med kläder, men jag pratade med pappa och han sa: första valet är alltid bäst!.

Så nu har jag bestämt mig för att ta den första klänningen jag tänkte på, en ljusgul med ljusrosa och gröna blommor på. Den är jätte fin i ryggen, den har typ ett hål eller nått och sen går den ut lite, men bara lite. Och där fram så går den ihop lite, den är typ skrynklad eller vad man säger, jätte fin är den i alla fall. Jag köpte den till resan. Till den ska jag ha min jeans jacka. Det blir fint. Men nu ropar Erica.

PUSS!

jag log och kunde riktigt se mig själv ligga på sängen som jag gör nu och skriva i min ny inköpta rosa dagbok. Jag gick ut till köket och tog fram en flaska vin och ett glas som jag tog med till rummet. Jag tog en klunk vin och vände blad i boken.

Torsdag 13/6 2002 ( lite senare )

Kära dagbok, igen!

Dejten blev en katastrof. Jag kunde inte bestämma vad jag skulle beställa, som vanligt och ingen av killarna hade tålamod att vänta, så Lucas beställde något till mig när jag gick på toa, så jag blev arg på honom och vi satt och tjafsade enda tills maten kom och det visade sig att den var riktigt god. Men då var Lucas så barnslig och retade mig för att han hade rätt, så jag gick iväg utan att äta klart eller betala. Och nu sitter jag här, på sängen och skriver om världens hemskaste middag. Så nu kommer jag att sitta och tycka synd om mig själv ett tag.

PUSS!

Fredag 14/6 2002

Kära dagbok!

Idag var vi på något konstig museum som inte var speciellt intressant så jag och Erica smög i väg för att fika, men gissa vilka vi träffar då? Jo Lucas och hans kompisar. Dom hade tydligen också smugit iväg för att äta. Erica ville att vi skulle fika med dom för att hon tydligen gillade en av Lucas kompisar så jag fick sitta ner vid ett bord mitt i mot Lucas. han är så jävla irriterande och höll på att titta på mig hela tiden. Tillslut blev jag så arg att jag sa att jag behövde gå ut och ta frisk luft och när jag öppnar dörren slog jag i den i en killes huvud. Jag blev alldeles röd i ansiktet och sa förlåt flera gånger, på engelska och sen så hörde jag honom ba: Aj helvete vad ont det gjorde! På svenska. Och det var ju ännu mer pinsamt. Men killen sa att det var okej men då började han blöda från näsan. Jag fick panik och drog med honom ut. Sen puttade jag ner honom på en parkbänk och bad honom sitta stilla medan jag sprang in på Caféet och hämtade servetter. När jag kom tillbaka hade han redan torkat bort allt blod med ärmen, fast jag gav honom servetterna ändå. Han var ganska blek, så jag sa åt honom att lägga sig ned och han la sig ner på mina knän. Och det var inte först då jag upptäckte det. Hur snygg han var. Han var liksom inte vanligt pojk - kill snygg. Han var typ vacker. AA skit snygg i alla fall. Han hade brunt hår, lite små rufsigt men inte för långt, mörkblåa ögon som också var det första jag såg när jag tittade på honom. De där mörkblåa ögonen som bara liksom typ tittade rakt in i mina. Dom bara liksom tittade in i mina, inte glodde, inte stirra utan dom tittade liksom in i mina. Aa det kändes ganska skumt men sen pratade vi jätte länge. Jag höll på med hans hår medan han låg i mitt knä och som tur var hade han slutat att blöda och jag tror att han mådde bättre ganska snabbt, men han sa inget. Men han tyckte att det var konstigt att vi hade klassresa mitt i sommarlovet, men vi hade bestämt att det var det sista vi skulle göra med klassen innan vi splittrades sa jag då. Och så fick jag veta att han var här för att hälsa på sin pappa som bor här. Och att han heter Isac Men eftersom att jag är så jävla dum i huvet så bytte vi inte nummer! Jag fick inte hans nummer, jag vet inte vart han bor och jag kommer antagligen aldrig mer få se honom i hela mitt liv! Aldrig! Ååååå, allt kändes så perfekt. Jag kan till och med säga att det var de två bästa timmarna i hela mitt liv. Men sen kom Erica och sa att vi va tvungna att gå, så jag hann inte fråga efter hans nummer! Allt är Ericas fel! Jag vet inte vem jag kan prata med, och jag vet inte nånting om kärlek, men kära jävla dagbok, jag tror fan jag är kär.

PUSS!

Lördag 15/6 2002 Kära dagbok!

Det här blir snabbt för jag och en tjej som heter Melissa i min klass ska gå ut och kvälls fika lite. I alla fall så har det inte hänt något speciellt idag förutom att Lucas vägrar att lämna mig i fred och ringer till mitt hotellrum hela tiden. Men han är ju ganska snygg och Erica tycker att jag ska ge honom en chans. Men jag kan verkligen inte sluta tänka på Isac. Erica säger att jag måste glömma honom och inte bygga upp några fantasier eftersom att vi aldrig nånsin kommer att träffas igen.

Men nu måste jag gå.

Puss!

Jag slår ihop boken och häller upp ytterligare ett glas vin. Nu kommer alla minnena tillbaka.

När jag och Melissa gick ut stötte vi ihop med Lucas och hans vänner. Och eftersom att min vän Erica tyckte att jag skulle satsa på denne Lucas så följde vi med dem till stan. De hade fixat öl och eftersom att vi var två femtonåriga tjejer som aldrig hade varit fulla eller ens smakat på alkohol var vi väldigt ivriga. Killarna blev fulla ganska snabbt medan jag och melissa försökte få i oss en öl som vi delade på. Lucas Ville att vi skulle gå någonstans så att vi fick vara för oss själva och drog med mig till en busshållplats. " Du är fan den snyggaste tjejen på hela jorden " Sluddrade han och smekte min kind. Jag log bara lite till svar och tittade ner i marken. " Men du är det, det fattar du va? " Frågade han medan han stirrade frustrerat på mig. Han rynkade på ögonbrynen och lekte med mitt hår.

" Du kan inte vara så full ,på vadå? En öl. " Jag var inte speciellt blyg av mig och alltid ganska kaxig på den tiden. Han ryckte till och satte sig upp rak i ryggen. han stirrade på mig och flinade sedan. " Jaja, så du tror att jag gör mig? " han greppade tag om min haka och granskade mitt ansikte. Sedan drog han mitt ansikte mot sitt och kysste mig. Jag försökte att slita mig loss men han var för stark. " Fan! Lugn, ta det lugnt för i helvete! " Skrek han och gav mig en örfil. Jag tittade upp mot Lucas. Hans gröna ögon, hans blonda hår och hans breda vita leende var inte längre attraktivt. Istället såg han äcklig och avskyvärd ut. Jag hatade honom. Han kysste mig om och om igen, över allt. På munnen, kinden ,halsen, han knäppte till och med upp min gröna blommiga blus och kysste mitt bröst. Jag försökte att trycka bort honom, sparka honom och slå honom men han höll i mig. Tillslut fick han ner mig på marken.

Jag ryser av tanken på den kvällen. Jag minns hur jag skrek hysteriskt, men ingen verkade höra mig och Melissa verkade inte vara i närheten. Jag skrek högre och högre men Lucas slog till mig varje gång jag öppnade munnen.

Plötsligt slets han bort från mig. " Din sjuka jävel " Skrek en bekant röst. Jag skulle aldrig kunna glömma hans röst. Isac stod över mig. "Vad fan,Isabel?" frågade han förvånat. Trots att jag hade fått ett par smällar på örat kunde jag höra oron i hans röst. " Är det verkligen du? " Jag försökte hålla tillbaka tårarna och hålla rösten stadig men allt kom på en gång. Istället för att svara nickade jag och räckte min hand mot honom. Han tog tag i den och hjälpte mig halvvägs upp. När jag försökte ställa mig upp knuffa han ner mig, som jag hade gjort dagen innan. " Sitt ner du. " Även om jag var skadad och sårad fick hans hesa röst mig att smälta. Jag såg mig om och letade efter Lucas men jag såg honom inte. " Var, eh... var är.." Jag kämpade för att avsluta meningen. " Isac, var... va... var är... var är han? Var är Lucas? " Isac tittade på mig med stora ögon. " Lucas." Upprepade han. " Kände du honom? " Han bet sig i läppen och drog bort hår från mitt ansikte. Jag som precis hade samlat mig, bröt ihop igen. " Ja... Jag.. huhuuhu.. emh, ja " Fick jag fram mellan gråten.

Isac kliade sig i nacken och såg sig om. Han smekte min kind och tittade in i mina ögon. Hans trygga blick och hans röst fick mig att känna mig orädd. i ögonvrån såg jag hans blodiga knogar och jag tog tag i hans hand som han höll om min kind. Jag granskade knytnäven som var blodig och sårig och sedan hans ansikte.

Han sänkte blicken mot näven och drog sedan åt sig handen. " Du slog honom. " Konstaterade jag. Och försökte ge honom en besviken blick men allt jag kunde känna var lättnad och stolthet. Isac vände blicken, men när jag lade min hand på hans axel så tittade han på mig igen. " Han... Asså.. Det kunde.. Isabel... Jag visste inte... Men fan..."

" Tack " jag avbröt honom. Han slutade prata och log mot mig.

" Du borde bli bättre på att välja killar " Sa han sedan lite kaxigt. Jag skrattade och nickade. " jaså? Det säger du? " Jag försökte låta lika kaxig som honom men lyckades inte. Vi sa inget mer men det behövdes inte.

Helt plötsligt hade den där hemska kvällen förvandlats till perfekt på bara några minuter. Jag hade glömt bort vart jag hade ont och vad som egentligen hade hänt. Isac tog bort smärtan, han gjorde mig glad. Jag kommer aldrig sluta minnas, kommer aldrig att glömma den där kvällen.

Jag vänder blad i dagboken och hoppar över sidorna som jag skrivit om den där kvällen och om Isac.

Söndag 17/6 2002

Kära Dagbok!

Det regnar ute och vi får göra vad vi vill tills det har slutat. Men Britta - Fitta sa att jag fick vara ledig hela dagen, eftersom det där som hände igår. Alla har varit jätte snälla och köpt choklad och sånt där till mig. Och till Lucas har de bara skickat massa hat brev. Haha! Och juste, jag var tvungen att ringa mamma, och jag visste ju att hon skulle flippa och sånt men hon ville till och med att jag skulle åka hem! Så jag var tvungen att berätta om Isac och hon blev alldeles gråtfärdig sa hon! Haha. Precis så sa hon, att hon blev gråtfärdig och att det var klart att jag skulle stanna, men aldrig mera prata med Lucas. Jag börjar faktiskt gilla mamma mer och mer nu för tiden. Haha! Men pappa har jag inte pratat med, Han kommer nog be mig att komma hem, och när jag berättar om Isac kommer han vilja åka hit. Han kommer att säga att Isac är för gammal för mig, haha, och då säger jag bara att det är precis 2 år mellan mamma och pappa också, och då kommer han att säga, ja och kom ihåg, " Det första valet är alltid bäst! " Haha.

Jag saknar faktiskt pappa lite. Men nu ska jag ringa Isac, fick ju hans nummer igår!

Puss!

Med en smäll så stänger jag igen dagboken. Jag tar den tomma vinflaskan och går iväg med den till köket.

" Hur är det gumman, du ser så, aa jag vet inte riktigt... avslagen ut " Mammas röst skrämmer mig och jag kan inte hejda skriket som smiter igenom mina läppar.

Jag ler mot mamma och håller upp vin flaskan så att hon kan se den. " Full ut? " Skrattar jag. " Full ut. " Instämmer mamma med ett leende och tar ifrån mig vinflaskan.

Hon ställer den vid vasken och vänder sig sedan mot mig. Mamma tittar på den gamla trasiga klockan som jag och min syster har försökt att laga efter alla gånger den har ramlat till golvet, och sedan på mig. Jag vet att mamma tänkte säga att jag nog bara är trött, men eftersom att klockan är kvart över fem, så är det nog ingen risk. Det vet hon.

Jag suckar och sätter mig på en stol vid köksbordet. " Har du talat något med din man då? " Frågar mamma, i brist på något samtalsämne. Jag skrattar till. Mamma har alltid velat att jag ska gifta mig och skaffa barn, men hon har alltid sagt att det ska vara i rätt ålder. Och i rätt ålder, då menar hon runt 32-34 och inte 24. Men jag är ju inte gift än, och barn har jag inte tänkt att skaffa förrän om några år. " Min man? Nej, eftersom att jag inte är gift än så har jag ingen man. men däremot så har jag talat med min fästman. " Säger jag med en överdriven dam liknande ton. Sedan ler jag och frågar : " Du då? Har du talat med mannen din? "

Mamma skrattar och skakar på huvudet. Mer svar får jag inte, så jag antar att det var ett nej. Jag fumlar lite med min ring och lägger den sedan på bordet. Jag stirrar på den, rullar den lite med finger topparna tills mamma stoppar den. " Du verkar så frånvarande, inte avslagen " Säger mamma. Och innan jag hinner öppna munnen fyller hon in med : " Eller full. "

Jag tittar upp på mamma. Frånvarande? Jag som har försökt att skoja med henne och verkligen inte uppträtt frånvarande. Mamma drar ut en stol och sätter sig mittemot mig. Hon tittar på mig med en " Du kan berätta vad som är fel " blick, vilket gör mig nervös.

" jag hittade min gamla dagbok under sängen. Min dagbok som jag köpte för resan till London. Min första dagbok, du vet. " Jag suckar. Mamma sträcker sig över bordet och klappar mig på kinden, för att sedan lägga tillrätta några hårstrån bakom mitt öra. " jag förstår. " Säger hon och tittar mig i ögonen. " Några smaskiga hemligheter, du har försökt att glömma? " Hon blinkar mot mig och börjar plötsligt skratta. Hon reser sig upp och ställer sig vid köksbänken, hon fortsätter skratta.

" Okej, så jävla roligt var det inte mamma. " Sa jag, men kunde inte låta bli att skratta jag också. Mamma skakar på huvudet och försöker samla sig. Hon blinkar flera gånger och torkar bort tårar som har börjat rinna från skrattet.

Mamma har slutat skratta men ler fotfarande. Hon sätter upp det nyklippta blonda håret i en korthästsvans.

Jag har tjatat på henne att klippa sitt långa hår i flera månader och fick henne tillslut att göra det. Hon ville inte, för det skulle göra henne till en tant.

" Inte nog med att min första dotter ska gifta sig, jag ska se gammal ut också! " Hade hon sagt till frisören och jag skrattade så mycket så att jag höll på att dö.

Men hon såg faktiskt yngre ut i sin nya frisyr och hon kommer se fantastisk ut på mitt bröllop. Jag suckar.

" Varför så bekymrad älskling? " Frågar mamma och hon blir seriös igen. " Tänker du fortfarande på din gamla dagbok? " Hon försökte att vara lite rolig och jag skrattar mest för att vara snäll men också för att jag är glad att hon fortfarande försökte.

" Nej, jag sitter faktiskt och beundrar din nya frisyr " Jag tittar på en henne och ler. " Inte dåligt för en 44 åring. "

Mamma skakar på huvudet och släpper ut håret igen. Hon kommer på att det är efter att hon har släppt ut håret hon ska skaka på huvudet och skakar på det igen. Jag kan inte låta bli att skratta och får med mig henne också. " Sluta skratta, det är faktiskt inte roligt! " Skrattar hon och stannar plötsligt upp. Hon lyfter på huvudet och pekar med fingret i luften.

" Ja men det är ju din första dagbok, om klassresan va? " Hon springer in i mitt gamla flickrum och hämtar dagboken. " Läs, läs högt! " Säger hon och lägger den på bordet.

Jag suckar, men öppnar den rosa boken framför mig.

Söndag 17/6 2002 ( lite senare )

Kära dagbok!

Jag kan inte sluta gråta och snart så kommer mina ögon att få slut på tårar så att dom torkar och jag aldrig mer kan se igen. Jag hoppas att det händer.

Jag kan väl berätta om vad som hände idag.

Jag ringde ju Isac ( som jag skrev att jag skulle göra ), men han svarade inte. Så jag och Erica gick ut på en promenad, vi bara gick. Det regnade fortfarande så vi tänkte att vi skulle gå in och sätta oss på ett fik, aa som vanligt, hehe. Och då, när vi går förbi ett lite mysigt café så ser vi Isac där! Vi ser honom ta av sig sin regnjacka och hängde den på en stol. Jag blev överlycklig och tänkte gå in men då, kommer den här super sexiga, långa smala brunhåriga tjejen in och går mot Isac. Han ställer sig upp och kramar om henne, sen säger han nått och hon skrattar. Erica sa att dom säkert va släkt eller nåt, men precis då böjde han sig över bordet och kysste henne. Kysste henne! Åååå, jag känner mig så jävla dum som faktiskt trodde att det kunde bli nåt, att han faktiskt kanske var intresserad av mig. Eftersom att han räddade mig från Lucas igår. Aa, men nu kommer jag ju ihåg att han faktiskt inte visste att det var jag. Han visste inte vem det var alls, det hade inte spelat någon roll han hade ändå slagit ner killen ändå och sen suttit och pratat med tjejen efteråt, sett till så att hon kom hem ordentligt och inte var rädd. Det är klart att han hade gjort det, för att han är snäll. En sån där kille som alla tjejer bli kära i, bara för att han är lite snäll, det är en sån han är. Hur fan kunde jag gå på det? Åååh, jag är så jävla dum i huvudet!

Och jag gick närmare och närmare till slut stod jag precis utanför fönstret, ( jag hade till och med min hand på det, precis som i en film) och jag bara såg på hur Isac hånglade upp den här snygga brunetten. Plötsligt slutade dom och Isac tittade upp. Vi såg varandra i ögonen, och det var verkligen tur att det regnade för jag grät fan så mycket mer än vad jag gör nu,sen sprang jag.

Åå, det knackar, jag måste gå.

Kära dagbok, glöm allt jag skrivit om Isac och mig, för det är väl klart att han aldrig skulle gilla nån som mig.

" Åå stackarn, bara 15 år och förkrossad. " Säger mamma och snyftar. Jag himlar med ögonen och vänder blad i boken.

Söndag 17/6 2002 ( ännu senare )

Kära Dagbok!

Du kan inte ens gissa vem det var som knackade! Det var inte Erica, inte Lucas, Britta-fitta eller någon från min klass, det var inte heller Isac, det var en kille som heter Niklas.

När jag öppnade blev jag helt chockad. Han var lång hade mellan blont spretigt hår och precis som Isac , mörkblåa ögon. Fast hans var inte lika djupa och vackra som Isacs, men snygg var han i alla fall.

Han ba: Hej! Jag heter Niklas och det här är lite pinsamt faktiskt, men skulle jag kunna komma in?

Jag: Eh... okej.. typ. hehe.

Så han gick in och satte sig på Ericas säng, och precis då kom Erica ut från badrummet och ba: åå nä men, en present till mig. Haha.

Aa det var i alla fall jätte roligt, även om det inte låter som det. Men hon gick ut utan att säga nånting hon bara blinka åt mig. haha!

Sen började han Niklas prata igen. " Jo som jag förstår det så slog du upp dörren i mitt bästa väns nylle, och han kunde inte sluta prata om dig den dan. Och sen, aa sen så när vi ska ut och träffa några engelska brudar, skit snygga, en av dom är hans flickvän förresten, så dyker han inte upp. jag ringer och ringer honom, men han svarar inte. När jag tillslut får tag på honom är jag hemma och han berättar att han hade träffat den här Isabel igen. Hon från caféet. Han berättade att han hade slagit ner en kille för att han skulle ha varit på väg att våldta henne. Visst det låter overkligt, men men. Jag säger inte att det inte är sant, men Isabel du måste ju medge, det låter ju sjukt overkligt. Aja i alla fall så säger han att så fort han ser dina bruna ögon blir han glad och ditt leende får honom också att le och att du är så vacker så att han blir mållös, och Isac snackar hela tiden, alltså hela tiden, så om han säger att han blir mållös så var jag ju tvungen att se dig med egna ögon, och ja du är ju jävligt snygg om man säger så. Och nu, ja nu då, efter en fika med sin flickvän är han typ förstörd, eftersom att du såg honom kyssa henne och sen bara drog. Och jag måste fråga dig, eftersom att min bästa vän är helt nere i dig, vad känner du för honom? För jag kan inte låta honom dumpa sin jävligt fräscha flickvän för nån som han tror han är kär i och som han bara har träffat två gånger och inte ens känner." Exakt så sa han, jag kommer ihåg vartenda litet ord. Jag är så jävla glad att Isac faktiskt också känner nåt för mig, och jag det att det är sjukt och att vi bara har träffats två gånger, men den där första blicken avgjorde allt. men jag kan inte fatta att han hade en flickvän och att han var kär i mig och fortfarande inte hade dumpat sin flickvän. Aa så jag ba : " Och han vet inte om att du är här? "

Han bara typ skaka på huvudet och sa att han lova att Isac inte visste nåt och att han aldrig skulle få veta nåt och att Isac verkligen är hans bästa vän och att han typ inte ville se honom såhär nere. Och då sa jag : " Okej, men så här är det, jag vet inte mycket om kärlek, jag vet faktiskt ingenting om kärlek, nada liksom. Så jag kan inte säga att jag med 100 procents säkerhet är kär i Isac, men jag kan i alla fall för i helvete gissa. Chansa, gå på mina instinkter typ. För, aa jag slog upp dörren i hans ansikte och ja jag blev nästan våldtagen, men trots det, trots att vi båda har varit skadade när vi setts så har han gjort mig glad. På nåt konstigt jävla vänster får han mig att må bra, även om jag skäms, eller har blivit slagen av ett jävla psykfall, så får han mig att bli varm inombords. Och det är väl så jag vet, vi har bara träffats två gånger, vilket är sjukt, men för en gångs skull så måste jag säga att jag faktiskt tror på kärlek vid första ögonkastet. Niklas lyssna på mig nu och tro mig, det första jag såg när jag tittade på honom, alltså på riktigt när jag fick se hans ansikte, när han tittade upp liksom, var hans ögon. Hans ögon! Det var så jag visste, jag kände honom, genom att bara möta hans blick... "

Alltså seriöst, när jag sa det där fick det mig att inse att det faktiskt var på riktigt och att det va så jag kände. eller känner dåra. Jag hade inte ens tänkt på vad jag skulle säga, det bara kom.

I all fall så tittade Niklas på mig och sa : " Bullshit! Rent jävla skitsnack. Det här är ingen jävla teve såpa, det här är på riktigt och min bästa vän håller på att förstöra sin sommar på grund av en liten jävla överklassbrud"

Då blev jag arg. Så jag ba (och asså jag skrek typ) : " Men vet du, dra åt helvete, jävla idiot som bara kommer hit och tror du kan veta vad fan jag känner. Dra härifrån, jag har nog med as i mitt liv, jag behöver inte ett till. "

Och då gick han.

Men jag skriver mera sen för jag orkar inte mera.

Puss

Jag Tittar upp på mamma och ser hennes ögon fyllas av tårar. ” Seså, läs klart nu, jag vill höra allt.” Säger hon knäpper med fingrarna så där som hon gör när hon vill att folk ska göra som hon säger.

Söndag 17/6 ( mera från det där med Nicklas du vet )

Sen förstår du lilla dagbok, sen så hörde jag ( eftersom att jag gick ut ur rummet för att se så att han gick ) att han stötte ihop med nån. Och gissa vem det va? Det var Isac. Och Niclas berättade att han hade varit här och så berättade han typ allt vi sagt och att han försökte fixa ihop Isac och mig men att det inte var nån ide eftersom att jag var störd i huvet. Och då hörde jag Isac bara : Aa men va fan, om du är så jävla säker på att allt det här är bullshit så kan du väl för i helvete dra här ifrån? Jag klarade mig bra innan du kom och försökte fixa till det lite, titta så bra du fixade, skit bra! Jag behövde fan inte din jävla hjälp, istället så gjorde du henne mer förbannad säkert. Fan Niklas, fan asså! Ja sa ju för i helvete att jag trodde det skulle bli nått med den här tjejen, jag sa jag att hon var nånting, men istället så sabbar du allt! Allt sabbar du, varför ska du alltid tro att du är nån jävla hjälte som kan fixa ihop allting. Jag skulle ju gå hit och försökte att vinna tillbaka henne, själv. Och sen be dig om hjälp. Nu förstörde du det ju bara igen, precis som alltid. " Då kunde jag inte hålla mig längre, jag var fortfarande arg på Niklas, men han hade faktiskt kommit hit för att han älskade sin bästa vän, och ville hans bästa, och då får han massa skäll, och sen så blev jag typ för första gången i hela mitt liv rörd över något nån sagt om mig, även om det inte handlade specifikt om mig, så jag gick ut, alltså bort från dörren och ut till korridoren, där dom stod, och fram till Isac. Det kändes verkligen som en film och han bara stannade upp mitt i en mening. Han var blöt, och ännu snyggare än vanligt och han bara tittade på mig med sina vackra mörkblå ögon. " Ska vi gå ut i regnet för att få det lite mera dramatiskt? " Nästan viskade jag typ. Haha. Och han ba: " Nä, vi sparar det, det kommer andra tillfällen då vi behöver en romantiskt kyss i regnet mer än nu, men jag är ju fortfarande blöt i alla fall." Han skrattade och jag älskar verkligen hans skratt. Så jag gick närmare honom och han drog bak mitt hår lite och kysste mig. Jag satte mina armar runt hans hals och han hade sina runt min midja typ, och sen kom Britta. Alltså det var perfekt, tills typ hela klassen kom. Så Britta tvingade Isac att dra, men det gör ingenting, för vi är typ tillsammans, och Niklas är inte så dum ändå, det är ju hans förtjänst, annars skulle vi aldrig ha kyssts. Shit alltså, jag har aldrig varit med om en sån här bra kyss.

Och jag kan verkligen inte fatta något av det här, nu när jag läser det känns det som om att det kommer från en film, men kära dagbok, det här är på riktigt och det är mitt liv. Kan du fatta? Det är jag som har varit med om det här, jag!!

Men Erica kräver en detaljerad historia som denna nu, så skriver imorgon, inte lika långt, för jag har kramp i armen, och fattar inte varför jag fortsätter skriva, men aja.

Puss!

Jag kunde knappt läsa klart de sista meningarna, för gråten var som en klump i halsen nu. Det var så länge sen, men jag minns fortfarande hur överlycklig jag var att Niklas dök upp. Att han berättade allt för mig och att det inte var som i en film jag upplevde allt. Jag var så glad över att det var på riktigt. Det är jag fortfarande. Jag slår igen boken och låter den ligga på bordet medan jag ställer in stolen och går in till mitt gamla rum. " Du får läsa mera sen, jag vill höra allt! " Ropar mamma ifrån köket. Jag skrattar bara, men säger ingenting.

På golvet ligger en vit fluffig klänning slängd och ena garderobs dörren står på glänt. Teven är inte avstängd helt och bruset från den bryter tystnaden i det mint gröna rummet. Jag tittar på den vita klockan som hänger på väggen över sängen och den visar kvart i sex. Han har fortfarande inte ringt. Och Erica har fortfarande inte svarat på bröllops inbjudan. Jag har fortfarande inte valt klänning och pappa har fortfarande inte kommit hem. Varför ska allting ta tid för, varför kan inget hända på en gång för? Och varför blir aldrig saker som man har tänkt sig?

2011-05-11 @ 22:49:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det här är till dig Sofie, har ju inte din mail adress men du kan ju kopiera det här och typ lägga in på din data, det är enklare att läsa då, men lov att inte vis för nån!

2011-05-11 @ 22:43:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Välkommen till min nya blogg!

2011-05-11 @ 22:41:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()