emmasbok

 

Torsdag 27/6-2002

Kära dagbok!

 

Jag har nu varit här i London i två veckor & en dag och varit tillsammans med Isac i 10 dagar. Tänk 10 hela dagar! Och igår kväll så bestämda jag tillsammans med Isac och våra föräldrar, att jag ska vara kvar här i två veckor till. Två veckor! Sen åker vi hem, Isac också. Vi åker tillsammans, vi har bokat biljetter och allting. Så ikväll när alla från klassen åker iväg så kommer jag att vara kvar. Men mina föräldrar kommer att komma hit i kväll... Det var det enda villkoret. Som tur är så ska syrran till sin kompis i Västerås, så henne slipper jag ju i alla fall.

Men nu ska jag säga hejdå till Erica ,dom måste till flygplatsen om typ en timme, och om en halv timme kommer mina föräldrar, så jag måste verkligen krama henne några sista gånger.

 

Puss!

 

Jag ler för mig själv, det känns som en evighet sen jag faktiskt log utan att vara artig.

Plötsligt svischar tankar om bröllops bilder och bröllopsklänningar förbi och mina mungipor glider sakta ner till normalt igen. Jag tittar på min vänstra tomma hand. Tittar på det tomma ringfingret där samma diamant har glittrat i snart 4 år. Jag undrar om det är så här det ska kännas, om det är så här det ska vara? Jag upptäcker inte att jag gråter förrän mina snyftningar bryter tystnaden i min tomma lägenhet. I vår tomma lägenhet. Jag låter tårarna trilla ner för min kind, men torkar snabbt bort dem igen och vänder blad i dagboken.

 

Fredag 28/6-2002

Kära dagbok!

Erica har åkt hem, precis som resten av klassen och jag är kvar på hotellet med mina föräldrar.

Idag har jag varit med Isac och han fick träffa mina föräldrar. Men bara en liten stund för jag ville inte att mamma och pappa skulle skämma ut mig så jag föreslog att jag och han kunde åka iväg nån stans. Aa så vi åkte till stranden, och jag kunde inte välja bikini så jag och Isac började tjafsa eftersom att han sa att det är väl bara att ta nån. Vadå bara att ta nån? Killar fattar ju verkligen ingen ting ibland. Så jag ba: Men hallå, det är inte alls bara att ta nån, det måste se bra ut och jag kan inte välja! Titta jag ser ju inte bra ut i nån.

Och jag lovar jag kände mig jätte ful idag. Så jag verkligen inte bra ut i någon bikini. Men Isac bara sa: Isabel. Du är jätte fin i båda. Det spelar verkligen ingen roll och jag förstår ju inte ens varför du velar så himla mycket eftersom att du alltid tar det första du tar fram.

Och då började jag skratta, la ner den första bikinin i väskan och sa : Men det är för att det första valet alltid är det bästa. Sen kysste jag honom och han mumlade typ nåt som : vilken tur jag har då, eller nåt.

Men i alla fall när vi var på stranden och jag hade min blårandiga bikini, så satt vi och pratade om framtiden. Det kändes lite pinsamt eftersom att jag vill ju spendera min framtid med honom. Jag vill liksom vara med honom i resten av mitt liv. Och jag vet att vi aldrig kommer att göra slut.

Eller i alla fall att jag aldrig kommer att göra slut.

Men aa, vi pratade ju om framtiden och han frågade hur jag ville bo. Då sa jag liksom hela min dröm om hur jag ville gifta mig hur många barn. jag vill ha och jag tänkte inte ens på att jag kanske skrämde honom. Så här sa jag ( exakt) : ”Jag vill bo i ett hus, ett stort rött hus. Och verkligen inte i en lägenhet. Jag vill bo på en gata där alla är trevliga och där det bara finns fina hus. Du vet, som i film. Där man bor mitt i mot varandra och gatan är i mitten. Och alla grannar känner varandra men ingen är riktigt jobbig. Jag ska ha en hel grön gräsmatta runt huset och en tjock jämn häck runt tomten. Sen plattor som leder till dörren och kanske lite rosor längs plattorna eller nåt. Sen vill jag ha två eller tre barn. Bara två flickor, eller två flickor och en pojke, pojken ska vara yngst. Det ska finnas andra barn på gatan som mina barn kan leka med och Erica ska bo bredvid mig så våra barn kan leka. Och så ska det finnas en hammock någonstans på tomten så att du och jag kan sitta och dricka vin och se hur barnen badar i vår pool.” Ja inte exakt dåra men något i den stilen, men sen kom jag ju på att han kanske inte ens vill gifta sig med mig eller inte vill ha barn eller något sånt. Men han verkade inte bry sig och bara nickade sen frågade han : ” Mer då, kommer du inte ha en ring på fingret?”

Då skrattade jag lite och sa typ : ” Jo då och vi kommer att gifta oss i en liten kyrka på landet och vara omgivna av röda rosor. Min brudklänning ska vara alldeles kritvit och gå ut lite men bara lite, sen ska jag ha utsläppt blont vågigt hår och en ros vid örat eller en slöja istället.”

Han sa att det lär bra och vi kysstes lite i sanden. Skit romantiskt var det i alla fall.

Men jag glömde fråga honom om hur han ville ha det så ska göra det imorgon.

Puss

 

Jag tittar ut genom fönstret från femte våningen. Jag ville egentligen inte flytta till en lägenhet. Och verkligen inte inne i stan, men han övertygade mig. Sa att jag skulle passa i en lyxig och stilren lägenhet. Kanske. Kanske inte.

 

Jag gnider mig i ögonen, ännu en flod med tårar föll när jag läste. Jag orkar inte bry mig och låter dem istället falla ner för min rödflammiga kind. Den blir alltid lite rödmosig när jag gråtit. Det vet han, och jag hoppas verkligen inte att han märker något när han kommer hem. Jag vill inte att han ska oroa sig och ställa frågor. Det är det värsta med honom, alla frågor. Och alla lögner till svar. Jag brukar tänka på det ibland, hur mycket enklare mitt liv skulle bli om jag inte la ner så mycket tid på att hitta på ursäkter och lögner. Men jag är inte den personen som säger som det är, som struntar i hur människor tar det, bara sanningen kommer fram , jag skulle vilja va, men jag mår så dåligt över att såra någon, och skyddar personen och mig själv med lögner. Lögner som i slutändan kommer att rasa ihop och kväva mig.

 

Istället för att byta blad i boken lägger jag ner den i min lilla låda där mina andra bortglömda dagböcker befinner sig. Den lyser mot de svarta böckerna. Jag vill inte tänka på vad jag snart kommer att få läsa om jag vänder blad i boken. Vad som kommer att stå på de sista sidorna i den rosa resdagboken, om några sidor kommer jag att bli påmind.

Jag lägger mig ner i den gråa hörn soffan. Tänk inte på det, tänk inte på det, Isabel, tänk inte på det. Jag tänker på det, kan inte sluta. Jag sneglar på den lilla rosa boken, jag måste läsa, måste bli påmind. Måste bli påmind om att det var på riktigt. Jag får inte glömma.

 

”Isabel! Isabel! Hallå? Isabel? ” Jag vaknar av min fästmans rop ifrån hallen. Jag kastar mig upp från soffan.” Är du där? ” Hörs det från hallen igen. Jag sätter upp mitt solblekta hår i slarvig hästsvans. ” ja, jag är här! ” Ropar jag tillbaka. Jag släpar mig ända till hallen, men ingen är där.

” Men var fan är du då? Den är inte kul, kom fram.” Jag anstränger mig för att dölja min irritation, utan några större framgångar.

” Isabel, jag vet att du är hemma, om du inte svarar nu ringer jag polisen!” Jag hoppar till. Var fan är han? Jag ser mig omkring. Den vita telefonen på byrålådan lyser svagt. Den måste ha ringt när jag sovit. Jag tar upp telefonen. ” förlåt, när kommer du hem? ” Svarar jag, lätt andfådd.

” Ingen fara, jag sitter i köer så jag kommer nog inte hem fören i natt, så bry dig inte om att sitta uppe och vänta. Mat behöver du inte heller tänka på, jag äter på vägen.” Hans röst har lugnat ner sig och jag ser framför mig hur han ler när han pratar. ” spara en ekorre till mig” säger jag och skrattar.

” Ska bli frun! ” Hans leende har övergått till skratt. Jag ler vid ljudet av hans vackra okontrollerbara skratt. ” Okej, men du...” Börjar jag. Utan att tänka mig för har jag börjat på meningen jag velat säga hela veckan nu. ” jag har hittat min gamla dagböcker. Från när jag var femton. ” Orden ramlade ur mig. Hans skratt tystnar. ” Jaså, från när du träffade mig? ” Hans ord överrumplade mig. Jag vet inte varför, det finns ingen anledning till det heller, men orden känns inte rätt. Inte när man säger dom högt. Jag sväljer. ” Precis ” Säger jag kort.

” Men vet du älskling, jag ska fortsätta läsa nu. Älskar dig. ” Jag tittar snabbt mot vardagsrummet. Jag har lovat mig själv att inte ljuga mer, inte för honom, Jag kan gå långsamt till soffan, dra ut på tiden lite, sedan läsa.

” Älskar dig hjärtat. ”Jag låter honom trycka på den röda knappen och håller istället kvar luren mot örat. Hans skratt ekar i huvudet. ”Jag älskar honom” Säger jag bestämt innan jag sakta går in till vardagsrummet.

 

Lördag 29/6-2002

Kära dagbok!

Jag vet att de här två veckorna med min älskling kommer att vara perfekta, därför kommer jag inte att skriva varje dag, bara om det händer något riktigt speciellt som jag inte vill att jag ska glömma bort.

I alla fall har jag upptäckt att min pojkvän är jätte rolig, men töntig. Och snygg, fast det visste jag ju redan. Vi skulle gå lite på stan idag och så skulle våra föräldrar äta lunch tillsammans. Och vi skulle äta ute, eller nåt.

I alla fall så hade vi gått i affärer i typ 4 timmar och jag var jätte hungrig, så jag sa ” Men jag orkar verkligen inte det här, om du vill fortsätta att handla så måste jag väl ända få äta något på vägen. ” Och han började skratta och sa ” Kan du åtminstone spara en ekorre till mig då? ”

Liksom vad fan va det där? Det var så roligt och jag fattade ju inte så han förklarade och sa: Du skulle äta nåt på vägen, och på vägen så finns det döda djur jävla pucko.

Så sa han! När vi hade ätit och så där, satt vi på en parkbänk och väntade på en taxi och då lutade jag mitt huvud på hans axel och sa : det kan vara vår grej, det där med ekorren.

Han sa inget, bara log typ.. Sen sa han : ”det här kan också vara vår grej.” och så flätade han in sina fingrar i mitt hår, drog mig mot honom ( inte hårt ) och kysste mig. Då skrattade jag och sa :

” det är redan vår grej. ”

Och juste, frågade honom om hur han ville ha det när han blev äldre, och han sa att det inte spelade någon roll, bara han blev äldre med mig.

Han är så underbar. Men töntig. Töntig, men underbar.

 

Puss!

 

Jag kommer aldrig att glömma det där dumma ekorrskämtet. Kommer aldrig att glömma min resa till London. Kommer aldrig att glömma Isac, min Isac.

Jag torkar desperat bort tårarna som börjat rinna igen. Jag kan inte fatta att jag är så himla känslig nu för tiden.

 

Onsdag 10/7-2002

Kära dagbok!

 

Ååå, kära dagbok, jag är så himla kär i Isac. Jag har precis pratat med Erica i telefon och berättat vad jag nu ska berätta för dig lilla dagbok.

Vi var hemma hos han, ensamma för han ville bjuda mig på middag eftersom att vi ska åka hem på fredag. Och jag måste bara säga att hans pappa bor i ett palats jämfört med vårat hus. Skit fint, med en jätte stor pool på baksidan.

I alla fall så gjorde han mat till mig, eller han sa att det var han som gjort den, men det tror jag inte riktigt på, hehe. Och vi satt och pratade med levande ljus på bordet och gud vad mysigt det var. Då berättade Isac hur mycket han älskar mig och hur mycket jag betyder för honom och han sa: När du slog upp dörren i mitt ansikte och började snacka nervöst på engelska så kunde jag inte låta bli att le. Även fast det gjorde ont så log jag. Och då avbröt jag honom och sa: Jag såg inte...

Han skrattade typ och skakade på huvudet. Sen började han igen : Ditt blonda lockiga hår fick mig att minnas dig som guldlock och när du tittade upp var dina ögon det jag la märke till först. Dina mörkbruna varma ögon. Jag trodde aldrig att någon så ljus kunde ha så mörka ögon. Nu menar jag ju inte att dom var mörk-mörka, utan mörka, fast ljusa på samma gång. Och sen när du blivit slagen av det där aset var det enda jag kunde tänka att han skulle dö för att han skadat någon så vacker. Och att du var värd någon som var tusen gånger bättre än honom. Och mig. Men du verkade bara glad att jag var där, och jag kunde verkligen inte sluta titta på dina läppar. Du pratade på men jag hörde ingenting, jag kunde inte, jag var för upptagen med att låta bli att kyssa dig. Jag försökte låta bli att tänka på dig, men det gick ju inte såklart. Och när jag skulle göra slut med Amanda, såg jag dig utanför fönstret. Jag trodde jag blivit galen och såg i syne, men nej. Och samma kväll kom först kyssen. Minns du den?

Istället för att svara på det kysste jag honom. Sen sa jag att det är väl klart jag minns den, det var ju bara fyra veckor sen och att han pratade som om att vi bara hade några dagar kvar. Vi har ju hela livet på oss och på döds bädden, då får du berätta om den första gången du såg mig, inte nu. Sa jag också.

När vi ätit klart så gick han på toa och jag gick in i hans rum. Och jag fattar inte vad som flög i mig men jag tog av mig alla kläder förutom underkläderna och la mig på hans säng. Det var inte fören jag legat där ett tag som jag började skämmas och ville sätta på mig kläderna igen men då kom han in. Han började skratta satte sig på sängen och kysste mig. Sen sa han: du behöver inte göra det här.

Men jag brydde mig inte och började ta av honom tröjan. Sen stannade jag upp. För då började jag bli jätte nervös och började tänka att jag kanske är jätte dålig och att han säkert legat med massor va tjejer och tycker att jag suger och dumpar mig. Han frågade vad det va och jag satte mig ner.

Jag tog ett djupt andetag och innan jag tog av bhn sa jag: lova att inte skratta eller göra slut efter det här. Han lovade och kysste mig.

Ja, du fattar nog vad som hände efter det och nu måste jag sova. Själv. På hotellrummet.

 

Puss!

 

Den här kvällen kommer jag heller aldrig glömma. Inse ens för en liten stund.

Jag spänner mig och är medveten om vad jag kommer att få läsa på nästa sida.

Jag torkar tårarna igen och vänder sakta sida.

 

Fredag 12/7-2002

Dagbok.

Jag har precis kommit hem från London och...

 

Jag hann inte längre. Min ytterdörr slogs upp och mina vänner rusar in. De skrattar och ropar ” dags för möhippa, nu hämtar vi bruden! ” Angelika min granne och bästa vän, som jag valt till hederstärna sätter på mig en ögonbindel och drar med mig ut från lägenheten. Som tur var hann jag snabbt slå ihop dagboken och lägga den under en kudde innan tjejerna hann se den, det sista jag vill är att de ska läsa mina gamla bekymmer och tankar. ” hallå, vart ska vi? ” Frågar jag och försöker att ta av mig bindeln. Jag har alltid hatat att inte veta vad som händer runt om kring mig. Mest av allt att inte se. ” Det är en hemlis” Skrattar Angelika som jag hatar just nu. Jag vet att det är hon som har planerat allt och hon är den som vet vad jag hatar mest.

När vi kommer ut från höghuset trycker de in mig i en bil. Jag sliter av mig ögonbindeln och upptäcker att vi sitter i en limousin. ” Flott” säger jag och ler mot tjejerna runt om kring mig.

Jag letar bland ansiktena, men huvudet jag letar efter finns inte där. ” Jag fick inte tag på henne ” Viskar Angelika, precis som om att hon läst mina tankar. Jag ger henne ett ansträngt leende som hon säkert ser igenom. ” Vart ska vi då?” Frågar jag och försöker låta intresserad. Tjejerna skrattar och skakar på huvudet. ” Du får se. ” Säger Fiona, en tjej från jobbet med rött krusigt hår och modellkropp men musansikte. Hon har för en gång skulle tagit av sig sin otroligt fula glasögon och satt i kontakt linser. Hon ler mot mig och blottar sina små muständer och jag kan inte låta bli att skratta.

Limousinen stannar och ögonbindeln åker på igen. Jag leds ut ur bilen och in till en lokal där musik spelas på högsta volym. Jag chansar på en klubb av något slag. Jag fingrar vid ögonbindeln men någon tar tag i min hand. ” Inte än ” Säger personen vars röst jag inte känner igen. Jag leds igenom lokalen och ställs vid ett bord. ” Nu ”säger Angelika och jag tar av mig bindeln. Jag ser mig omkring och det är som jag trodde en dansklubb. Självklart. Angelika vet att jag hatar att dansa.

Jag blir serverad en paraply drink jag genast klunkar i mig. Innan jag hinner säga något kommer en till. Det kommer att krävas en hel del drinkar innan de får ut mig på dansgolvet.

” vi kommer att välja ut 3 killar du måste dansa med och en av dom kommer du att kyssa. Okej? ” Säger Alice, en annan tjej från jobbet med långt brunt hår alltid uppsatt i en fläta. Hon är trebarnsmamma och skulle nog helst av allt vilja vara hemma med sina barn just nu.

Jag nickar och försöker spela cool. ” Så, jag börjar! ” Säger Alice och pekar på en lång kille med svart kort hår vid baren. Jag nickar igen och reser mig upp från stolen jag satt på. Jag går några steg och går sedan tillbaka till bordet och mina vänner. ” Titta vad jag har på mig! ” Säger jag pekar på mina rosa mjukis byxor och min gråa munkjacka. De sju tjejerna skrattar och nickar. ” Jag har inget smink på mig och ingen kommer vilja dansa med mig. Titta bara min mitt fettiga hår! ” Säger jag i ett desperat försök att slippa gå fram till den svarthåriga snyggingen vid baren. Fiona ler sitt musleende och ger mig en papperskasse. ” Det har vi redan tänkt på, sätt på dig kläderna i påsen inne på toaletten och kom sedan ut. ” Säger hon och skrattar. Jag tar med mig kassen utan att titta i den och låser in mig på toaletten. Jag suckar och tar upp ett par tunna svarta strumpbyxor. Jag drar av mig mina byxor och sätter på mig strumpbyxorna. Nästa sak i påsen är en kort svart klänning med u ringning enda till naveln. Jag skrattar när förstår att det är ryggen som är u ringad. Jag drar försiktigt klänningens baksida till ryggen och vänder mig om för att se hur det ser ut i spegeln. Jag ser ju faktiskt ganska snygg ut. Jag tar ner handen i påsen och får upp ett par svarta höga pumps. Det enda som inte är svart på mig just nu är mitt blonda fettiga hår. Längst ner i påsen finns en mascara och ett rött läppstift. Jag tittar mig en sista gång i spegeln och går sedan ut från toaletten med självförtroende som en modell. Jag lämnar påsen och går raka vägen till snyggingen som inte lämnat baren. ” Hej ” Säger jag tafatt och försöker vara så flirtig jag kan. Han nickar till svar och beställer en öl till mig. Utan att säga något tar jag emot ölen och klunkar i mig den på en gång. Han skrattar. ” Oj, du kan dricka du ” Han ger mig en beundrad blick. ” Möhippa ” Svarar jag och ger honom min hand. Han tittar undrande på mig. ” Dansa med tre killar kyss en, sen åker jag vidare eller nåt.”

 

Jag har precis dansat klart med den sista killen och är så slut att mina ben snart viker sig. ” det var den sista! ” Säger jag när jag kommer fram till bordet. Tjejerna skrattar. ” Det där var bara två.” Skrattar Jessica, ännu en arbetskamrat. Va? Bara två? Bara två? Va det där bara två? Jag är så trött och full att jag trott att jag dansat med tre killar. ” Jag kan väl få vila lite först? ” Frågar jag och sätter mig ned. De nickar och ger mig ett glas vatten.

” Jag måste säga att det är väldigt coolt ändå. Att du varit samma person så länge. ” Säger Alice som precis har skilt sig. Jag Nickar. ” Det är ju ännu coolare att hon bara varit med en enda person ” Säger Angelika då. Alla tjejer gapar. ” va bara? ” ” är det sant Isabel, har du bara legat med en enda kille? ” Frågorna yrar i luften. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra, så jag bara ler. Alla blir helt fascinerade när de hör det.

” En till, jag har ännu en att dansa med. ” Säger jag och hoppar ner från barstolen. ” Angelika, du har inte valt än, vem ska jag dansa med. Jag måste ju kyssa honom också så välj en snygg. ” Jag tittar på Angelika med en vädjande blick. Han klappar händerna och reser sig upp. Sedan tittar hon runt i lokalen och stannar till. ” han. ” Säger hon och pekar mot en grupp med killar. ” De har svensexa och han i mitten med ryggen mot oss ska gifta sig. Jag har inte sett han hur han ser ut, men det blir väl kul med en brudgum? ” Säger hon och ler mot mig.

Jag tar med mig mitt vattenglas och går mot gruppen av män.

” Möhippa. Dansa med tre killar kyss en av dem. ” Jag försöker att låta så lugn som möjligt. Killarna rör sig inte, de verkar inte ha hört mig. Jag suckar och petar på den brunhåriga killen som skulle gifta sig. ” va? ” Han vänder sig om.

Mitt hjärta hoppar över ett slag och mitt glas faller till marken...