emmasbok

Torsdag 27/6-2002

Kära dagbok!

Jag har nu varit här i London i två veckor & en dag och varit tillsammans med Isac i 10 dagar. Tänk 10 hela dagar! Och igår kväll så bestämda jag tillsammans med Isac och våra föräldrar, att jag ska vara kvar här i två veckor till. Två veckor! Sen åker vi hem, Isac också. Vi åker tillsammans, vi har bokat biljetter och allting. Så ikväll när alla från klassen åker iväg så kommer jag att vara kvar. Men mina föräldrar kommer att komma hit i kväll... Det var det enda villkoret. Som tur är så ska syrran till sin kompis i Västerås, så henne slipper jag ju i alla fall.

Men nu ska jag säga hejdå till Erica ,dom måste till flygplatsen om typ en timme, och om en halv timme kommer mina föräldrar, så jag måste verkligen krama henne några sista gånger.

Puss!

Jag ler för mig själv, det känns som en evighet sen jag faktiskt log utan att vara artig.

Plötsligt svischar tankar om bröllops bilder och bröllopsklänningar förbi och mina mungipor glider sakta ner till normalt igen. Jag tittar på min vänstra tomma hand. Tittar på det tomma ringfingret där samma diamant har glittrat i snart 4 år. Jag undrar om det är så här det ska kännas, om det är så här det ska vara? Jag upptäcker inte att jag gråter förrän mina snyftningar bryter tystnaden i min tomma lägenhet. I vår tomma lägenhet. Jag låter tårarna trilla ner för min kind, men torkar snabbt bort dem igen och vänder blad i dagboken.

Fredag 28/6-2002

Kära dagbok!

Erica har åkt hem, precis som resten av klassen och jag är kvar på hotellet med mina föräldrar.

Idag har jag varit med Isac och han fick träffa mina föräldrar. Men bara en liten stund för jag ville inte att mamma och pappa skulle skämma ut mig så jag föreslog att jag och han kunde åka iväg nån stans. Aa så vi åkte till stranden, och jag kunde inte välja bikini så jag och Isac började tjafsa eftersom att han sa att det är väl bara att ta nån. Vadå bara att ta nån? Killar fattar ju verkligen ingen ting ibland. Så jag ba: Men hallå, det är inte alls bara att ta nån, det måste se bra ut och jag kan inte välja! Titta jag ser ju inte bra ut i nån.

Och jag lovar jag kände mig jätte ful idag. Så jag verkligen inte bra ut i någon bikini. Men Isac bara sa: Isabel. Du är jätte fin i båda. Det spelar verkligen ingen roll och jag förstår ju inte ens varför du velar så himla mycket eftersom att du alltid tar det första du tar fram.

Och då började jag skratta, la ner den första bikinin i väskan och sa : Men det är för att det första valet alltid är det bästa. Sen kysste jag honom och han mumlade typ nåt som : vilken tur jag har då, eller nåt.

Men i alla fall när vi var på stranden och jag hade min blårandiga bikini, så satt vi och pratade om framtiden. Det kändes lite pinsamt eftersom att jag vill ju spendera min framtid med honom. Jag vill liksom vara med honom i resten av mitt liv. Och jag vet att vi aldrig kommer att göra slut.

Eller i alla fall att jag aldrig kommer att göra slut.

Men aa, vi pratade ju om framtiden och han frågade hur jag ville bo. Då sa jag liksom hela min dröm om hur jag ville gifta mig hur många barn. jag vill ha och jag tänkte inte ens på att jag kanske skrämde honom. Så här sa jag ( exakt) : ”Jag vill bo i ett hus, ett stort rött hus. Och verkligen inte i en lägenhet. Jag vill bo på en gata där alla är trevliga och där det bara finns fina hus. Du vet, som i film. Där man bor mitt i mot varandra och gatan är i mitten. Och alla grannar känner varandra men ingen är riktigt jobbig. Jag ska ha en hel grön gräsmatta runt huset och en tjock jämn häck runt tomten. Sen plattor som leder till dörren och kanske lite rosor längs plattorna eller nåt. Sen vill jag ha två eller tre barn. Bara två flickor, eller två flickor och en pojke, pojken ska vara yngst. Det ska finnas andra barn på gatan som mina barn kan leka med och Erica ska bo bredvid mig så våra barn kan leka. Och så ska det finnas en hammock någonstans på tomten så att du och jag kan sitta och dricka vin och se hur barnen badar i vår pool.” Ja inte exakt dåra men något i den stilen, men sen kom jag ju på att han kanske inte ens vill gifta sig med mig eller inte vill ha barn eller något sånt. Men han verkade inte bry sig och bara nickade sen frågade han : ” Mer då, kommer du inte ha en ring på fingret?”

Då skrattade jag lite och sa typ : ” Jo då och vi kommer att gifta oss i en liten kyrka på landet och vara omgivna av röda rosor. Min brudklänning ska vara alldeles kritvit och gå ut lite men bara lite, sen ska jag ha utsläppt blont vågigt hår och en ros vid örat eller en slöja istället.”

Han sa att det lär bra och vi kysstes lite i sanden. Skit romantiskt var det i alla fall.

Men jag glömde fråga honom om hur han ville ha det så ska göra det imorgon.

Puss

Jag tittar ut genom fönstret från femte våningen. Jag ville egentligen inte flytta till en lägenhet. Och verkligen inte inne i stan, men han övertygade mig. Sa att jag skulle passa i en lyxig och stilren lägenhet. Kanske. Kanske inte.