Kap 1

1Flashback

Jag har aldrig varit speciellt bra på att välja, jag har alltid ångrat mig i sista sekunden och till och med då ångrar jag att jag valde det jag valde. Jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill ha. Och nu står jag här framför spegeln med en brudklänning på mig medan min pappas ord susar runt i huvudet. " Första valet är alltid bäst! " Det är så pappa har sagt i alla år, det är så jag har valt kläder, gymnasium och jobb. och nu kan jag inte bestämma mig vilken klänning jag ska ha.

Jag slänger av mig brudklänningen och sätter mig ned vid en stol bredvid min gamla säng i mammas och pappas hus. jag suckar djupt och leker lite med diamantringen som sitter på mitt finger. Med flit kastar jag ner den på golvet, men böjer mig genast ner för att plocka upp den. Det är då jag ser den - min gamla dagbok.

Jag sträcker mig efter den rosa lilla boken under sängen. Jag kryper ut och kastar mig på sängen istället. När jag har boken i händerna blåser jag dramatiskt bort det tunna lager dam som har lagt sig på boken och ler för mig själv. jag har alltid velat att mitt liv ska vara som i en film.

Jag tvekar innan jag öppnar bokens första sida.

 

torsdag 13/6 2002

Kära dagbok.

Det är idag första dagen i London och på planet träffade jag och Erica några snygga killar.

Dom var 15 precis som vi och jag känner på mig att det här kommer att bli världens bästa klassresa. De här killarna är verkligen inte som dom i klassen och det fanns en kille, Lucas som jag tyckte var ganska snygg. Fast å andra sidan så var dom också på klassresa, så det kanske finns någon annan kille i deras klass som är snyggare.

Men i alla fall så bjöd Lucas och hans kompis ut mig och Erica, så vi ska gå till en restaurang utanför hotellet och äta. Det är ganska coolt att vi fick det för Britta-fitta som aldrig brukar låta oss göra något. Och för en stund sen hade jag som vanligt problemet med kläder, men jag pratade med pappa och han sa: första valet är alltid bäst!.

Så nu har jag bestämt mig för att ta den första klänningen jag tänkte på, en ljusgul med ljusrosa och gröna blommor på. Den är jätte fin i ryggen, den har typ ett hål eller nått och sen går den ut lite, men bara lite. Och där fram så går den ihop lite, den är typ skrynklad eller vad man säger, jätte fin är den i alla fall. Jag köpte den till resan. Till den ska jag ha min jeans jacka. Det blir fint. Men nu ropar Erica.

PUSS!

 

jag log och kunde riktigt se mig själv ligga på sängen som jag gör nu och skriva i min ny inköpta rosa dagbok. Jag gick ut till köket och tog fram en flaska vin och ett glas som jag tog med till rummet. Jag tog en klunk vin och vände blad i boken.

 

 

Torsdag 13/6 2002 ( lite senare )

Kära dagbok, igen!

Dejten blev en katastrof. Jag kunde inte bestämma vad jag skulle beställa, som vanligt och ingen av killarna hade tålamod att vänta, så Lucas beställde något till mig när jag gick på toa, så jag blev arg på honom och vi satt och tjafsade enda tills maten kom och det visade sig att den var riktigt god. Men då var Lucas så barnslig och retade mig för att han hade rätt, så jag gick iväg utan att äta klart eller betala. Och nu sitter jag här, på sängen och skriver om världens hemskaste middag. Så nu kommer jag att sitta och tycka synd om mig själv ett tag.

PUSS!

 

Fredag 14/6 2002

Kära dagbok!

Idag var vi på något konstig museum som inte var speciellt intressant så jag och Erica smög i väg för att fika, men gissa vilka vi träffar då? Jo Lucas och hans kompisar. Dom hade tydligen också smugit iväg för att äta. Erica ville att vi skulle fika med dom för att hon tydligen gillade en av Lucas kompisar så jag fick sitta ner vid ett bord mitt i mot Lucas. han är så jävla irriterande och höll på att titta på mig hela tiden. Tillslut blev jag så arg att jag sa att jag behövde gå ut och ta frisk luft och när jag öppnar dörren slog jag i den i en killes huvud. Jag blev alldeles röd i ansiktet och sa förlåt flera gånger, på engelska och sen så hörde jag honom ba: Aj helvete vad ont det gjorde! På svenska. Och det var ju ännu mer pinsamt. Men killen sa att det var okej men då började han blöda från näsan. Jag fick panik och drog med honom ut. Sen puttade jag ner honom på en parkbänk och bad honom sitta stilla medan jag sprang in på Caféet och hämtade servetter. När jag kom tillbaka hade han redan torkat bort allt blod med ärmen, fast jag gav honom servetterna ändå. Han var ganska blek, så jag sa åt honom att lägga sig ned och han la sig ner på mina knän. Och det var inte först då jag upptäckte det. Hur snygg han var. Han var liksom inte vanligt pojk - kill snygg. Han var typ vacker. AA skit snygg i alla fall. Han hade brunt hår, lite små rufsigt men inte för långt, mörkblåa ögon som också var det första jag såg när jag tittade på honom. De där mörkblåa ögonen som bara liksom typ tittade rakt in i mina. Dom bara liksom tittade in i mina, inte glodde, inte stirra utan dom tittade liksom in i mina. Aa det kändes ganska skumt men sen pratade vi jätte länge. Jag höll på med hans hår medan han låg i mitt knä och som tur var hade han slutat att blöda och jag tror att han mådde bättre ganska snabbt, men han sa inget. Men han tyckte att det var konstigt att vi hade klassresa mitt i sommarlovet, men vi hade bestämt att det var det sista vi skulle göra med klassen innan vi splittrades sa jag då. Och så fick jag veta att han var här för att hälsa på sin pappa som bor här. Och att han heter Isac Men eftersom att jag är så jävla dum i huvet så bytte vi inte nummer! Jag fick inte hans nummer, jag vet inte vart han bor och jag kommer antagligen aldrig mer få se honom i hela mitt liv! Aldrig! Ååååå, allt kändes så perfekt. Jag kan till och med säga att det var de två bästa timmarna i hela mitt liv. Men sen kom Erica och sa att vi va tvungna att gå, så jag hann inte fråga efter hans nummer! Allt är Ericas fel! Jag vet inte vem jag kan prata med, och jag vet inte nånting om kärlek, men kära jävla dagbok, jag tror fan jag är kär.

PUSS!

Lördag 15/6 2002 Kära dagbok!

Det här blir snabbt för jag och en tjej som heter Melissa i min klass ska gå ut och kvälls fika lite. I alla fall så har det inte hänt något speciellt idag förutom att Lucas vägrar att lämna mig i fred och ringer till mitt hotellrum hela tiden. Men han är ju ganska snygg och Erica tycker att jag ska ge honom en chans. Men jag kan verkligen inte sluta tänka på Isac. Erica säger att jag måste glömma honom och inte bygga upp några fantasier eftersom att vi aldrig nånsin kommer att träffas igen.

Men nu måste jag gå.

 

Puss!

 

Jag slår ihop boken och häller upp ytterligare ett glas vin. Nu kommer alla minnena tillbaka.

När jag och Melissa gick ut stötte vi ihop med Lucas och hans vänner. Och eftersom att min vän Erica tyckte att jag skulle satsa på denne Lucas så följde vi med dem till stan. De hade fixat öl och eftersom att vi var två femtonåriga tjejer som aldrig hade varit fulla eller ens smakat på alkohol var vi väldigt ivriga. Killarna blev fulla ganska snabbt medan jag och melissa försökte få i oss en öl som vi delade på. Lucas Ville att vi skulle gå någonstans så att vi fick vara för oss själva och drog med mig till en busshållplats. " Du är fan den snyggaste tjejen på hela jorden " Sluddrade han och smekte min kind. Jag log bara lite till svar och tittade ner i marken. " Men du är det, det fattar du va? " Frågade han medan han stirrade frustrerat på mig. Han rynkade på ögonbrynen och lekte med mitt hår.

" Du kan inte vara så full ,på vadå? En öl. " Jag var inte speciellt blyg av mig och alltid ganska kaxig på den tiden. Han ryckte till och satte sig upp rak i ryggen. han stirrade på mig och flinade sedan. " Jaja, så du tror att jag gör mig? " han greppade tag om min haka och granskade mitt ansikte. Sedan drog han mitt ansikte mot sitt och kysste mig. Jag försökte att slita mig loss men han var för stark. " Fan! Lugn, ta det lugnt för i helvete! " Skrek han och gav mig en örfil. Jag tittade upp mot Lucas. Hans gröna ögon, hans blonda hår och hans breda vita leende var inte längre attraktivt. Istället såg han äcklig och avskyvärd ut. Jag hatade honom. Han kysste mig om och om igen, över allt. På munnen, kinden ,halsen, han knäppte till och med upp min gröna blommiga blus och kysste mitt bröst. Jag försökte att trycka bort honom, sparka honom och slå honom men han höll i mig. Tillslut fick han ner mig på marken.

Jag ryser av tanken på den kvällen. Jag minns hur jag skrek hysteriskt, men ingen verkade höra mig och Melissa verkade inte vara i närheten. Jag skrek högre och högre men Lucas slog till mig varje gång jag öppnade munnen.

Plötsligt slets han bort från mig. " Din sjuka jävel " Skrek en bekant röst. Jag skulle aldrig kunna glömma hans röst. Isac stod över mig. "Vad fan,Isabel?" frågade han förvånat. Trots att jag hade fått ett par smällar på örat kunde jag höra oron i hans röst. " Är det verkligen du? " Jag försökte hålla tillbaka tårarna och hålla rösten stadig men allt kom på en gång. Istället för att svara nickade jag och räckte min hand mot honom. Han tog tag i den och hjälpte mig halvvägs upp. När jag försökte ställa mig upp knuffa han ner mig, som jag hade gjort dagen innan. " Sitt ner du. " Även om jag var skadad och sårad fick hans hesa röst mig att smälta. Jag såg mig om och letade efter Lucas men jag såg honom inte. " Var, eh... var är.." Jag kämpade för att avsluta meningen. " Isac, var... va... var är... var är han? Var är Lucas? " Isac tittade på mig med stora ögon. " Lucas." Upprepade han. " Kände du honom? " Han bet sig i läppen och drog bort hår från mitt ansikte. Jag som precis hade samlat mig, bröt ihop igen. " Ja... Jag.. huhuuhu.. emh, ja " Fick jag fram mellan gråten.

Isac kliade sig i nacken och såg sig om. Han smekte min kind och tittade in i mina ögon. Hans trygga blick och hans röst fick mig att känna mig orädd. i ögonvrån såg jag hans blodiga knogar och jag tog tag i hans hand som han höll om min kind. Jag granskade knytnäven som var blodig och sårig och sedan hans ansikte.

Han sänkte blicken mot näven och drog sedan åt sig handen. " Du slog honom. " Konstaterade jag. Och försökte ge honom en besviken blick men allt jag kunde känna var lättnad och stolthet. Isac vände blicken, men när jag lade min hand på hans axel så tittade han på mig igen. " Han... Asså.. Det kunde.. Isabel... Jag visste inte... Men fan..."

" Tack " jag avbröt honom. Han slutade prata och log mot mig.

" Du borde bli bättre på att välja killar " Sa han sedan lite kaxigt. Jag skrattade och nickade. " jaså? Det säger du? " Jag försökte låta lika kaxig som honom men lyckades inte. Vi sa inget mer men det behövdes inte.

Helt plötsligt hade den där hemska kvällen förvandlats till perfekt på bara några minuter. Jag hade glömt bort vart jag hade ont och vad som egentligen hade hänt. Isac tog bort smärtan, han gjorde mig glad. Jag kommer aldrig sluta minnas, kommer aldrig att glömma den där kvällen.

 

Jag vänder blad i dagboken och hoppar över sidorna som jag skrivit om den där kvällen och om Isac.

 

Söndag 17/6 2002

Kära Dagbok!

 

Det regnar ute och vi får göra vad vi vill tills det har slutat. Men Britta - Fitta sa att jag fick vara ledig hela dagen, eftersom det där som hände igår. Alla har varit jätte snälla och köpt choklad och sånt där till mig. Och till Lucas har de bara skickat massa hat brev. Haha! Och juste, jag var tvungen att ringa mamma, och jag visste ju att hon skulle flippa och sånt men hon ville till och med att jag skulle åka hem! Så jag var tvungen att berätta om Isac och hon blev alldeles gråtfärdig sa hon! Haha. Precis så sa hon, att hon blev gråtfärdig och att det var klart att jag skulle stanna, men aldrig mera prata med Lucas. Jag börjar faktiskt gilla mamma mer och mer nu för tiden. Haha! Men pappa har jag inte pratat med, Han kommer nog be mig att komma hem, och när jag berättar om Isac kommer han vilja åka hit. Han kommer att säga att Isac är för gammal för mig, haha, och då säger jag bara att det är precis 2 år mellan mamma och pappa också, och då kommer han att säga, ja och kom ihåg, " Det första valet är alltid bäst! " Haha.

Jag saknar faktiskt pappa lite. Men nu ska jag ringa Isac, fick ju hans nummer igår!

 

Puss!

 

Med en smäll så stänger jag igen dagboken. Jag tar den tomma vinflaskan och går iväg med den till köket.

" Hur är det gumman, du ser så, aa jag vet inte riktigt... avslagen ut " Mammas röst skrämmer mig och jag kan inte hejda skriket som smiter igenom mina läppar.

Jag ler mot mamma och håller upp vin flaskan så att hon kan se den. " Full ut? " Skrattar jag. " Full ut. " Instämmer mamma med ett leende och tar ifrån mig vinflaskan.

Hon ställer den vid vasken och vänder sig sedan mot mig. Mamma tittar på den gamla trasiga klockan som jag och min syster har försökt att laga efter alla gånger den har ramlat till golvet, och sedan på mig. Jag vet att mamma tänkte säga att jag nog bara är trött, men eftersom att klockan är kvart över fem, så är det nog ingen risk. Det vet hon.

Jag suckar och sätter mig på en stol vid köksbordet. " Har du talat något med din man då? " Frågar mamma, i brist på något samtalsämne. Jag skrattar till. Mamma har alltid velat att jag ska gifta mig och skaffa barn, men hon har alltid sagt att det ska vara i rätt ålder. Och i rätt ålder, då menar hon runt 32-34 och inte 24. Men jag är ju inte gift än, och barn har jag inte tänkt att skaffa förrän om några år. " Min man? Nej, eftersom att jag inte är gift än så har jag ingen man. men däremot så har jag talat med min fästman. " Säger jag med en överdriven dam liknande ton. Sedan ler jag och frågar : " Du då? Har du talat med mannen din? "

Mamma skrattar och skakar på huvudet. Mer svar får jag inte, så jag antar att det var ett nej. Jag fumlar lite med min ring och lägger den sedan på bordet. Jag stirrar på den, rullar den lite med finger topparna tills mamma stoppar den. " Du verkar så frånvarande, inte avslagen " Säger mamma. Och innan jag hinner öppna munnen fyller hon in med : " Eller full. "

Jag tittar upp på mamma. Frånvarande? Jag som har försökt att skoja med henne och verkligen inte uppträtt frånvarande. Mamma drar ut en stol och sätter sig mittemot mig. Hon tittar på mig med en " Du kan berätta vad som är fel " blick, vilket gör mig nervös.

 

" jag hittade min gamla dagbok under sängen. Min dagbok som jag köpte för resan till London. Min första dagbok, du vet. " Jag suckar. Mamma sträcker sig över bordet och klappar mig på kinden, för att sedan lägga tillrätta några hårstrån bakom mitt öra. " jag förstår. " Säger hon och tittar mig i ögonen. " Några smaskiga hemligheter, du har försökt att glömma? " Hon blinkar mot mig och börjar plötsligt skratta. Hon reser sig upp och ställer sig vid köksbänken, hon fortsätter skratta.

" Okej, så jävla roligt var det inte mamma. " Sa jag, men kunde inte låta bli att skratta jag också. Mamma skakar på huvudet och försöker samla sig. Hon blinkar flera gånger och torkar bort tårar som har börjat rinna från skrattet.

 

Mamma har slutat skratta men ler fotfarande. Hon sätter upp det nyklippta blonda håret i en korthästsvans.

Jag har tjatat på henne att klippa sitt långa hår i flera månader och fick henne tillslut att göra det. Hon ville inte, för det skulle göra henne till en tant.

" Inte nog med att min första dotter ska gifta sig, jag ska se gammal ut också! " Hade hon sagt till frisören och jag skrattade så mycket så att jag höll på att dö.

Men hon såg faktiskt yngre ut i sin nya frisyr och hon kommer se fantastisk ut på mitt bröllop. Jag suckar.

" Varför så bekymrad älskling? " Frågar mamma och hon blir seriös igen. " Tänker du fortfarande på din gamla dagbok? " Hon försökte att vara lite rolig och jag skrattar mest för att vara snäll men också för att jag är glad att hon fortfarande försökte.

" Nej, jag sitter faktiskt och beundrar din nya frisyr " Jag tittar på en henne och ler. " Inte dåligt för en 44 åring. "

Mamma skakar på huvudet och släpper ut håret igen. Hon kommer på att det är efter att hon har släppt ut håret hon ska skaka på huvudet och skakar på det igen. Jag kan inte låta bli att skratta och får med mig henne också. " Sluta skratta, det är faktiskt inte roligt! " Skrattar hon och stannar plötsligt upp. Hon lyfter på huvudet och pekar med fingret i luften.

" Ja men det är ju din första dagbok, om klassresan va? " Hon springer in i mitt gamla flickrum och hämtar dagboken. " Läs, läs högt! " Säger hon och lägger den på bordet.

 

Jag suckar, men öppnar den rosa boken framför mig.

 

Söndag 17/6 2002 ( lite senare )

Kära dagbok!

 

Jag kan inte sluta gråta och snart så kommer mina ögon att få slut på tårar så att dom torkar och jag aldrig mer kan se igen. Jag hoppas att det händer.

Jag kan väl berätta om vad som hände idag.

Jag ringde ju Isac ( som jag skrev att jag skulle göra ), men han svarade inte. Så jag och Erica gick ut på en promenad, vi bara gick. Det regnade fortfarande så vi tänkte att vi skulle gå in och sätta oss på ett fik, aa som vanligt, hehe. Och då, när vi går förbi ett lite mysigt café så ser vi Isac där! Vi ser honom ta av sig sin regnjacka och hängde den på en stol. Jag blev överlycklig och tänkte gå in men då, kommer den här super sexiga, långa smala brunhåriga tjejen in och går mot Isac. Han ställer sig upp och kramar om henne, sen säger han nått och hon skrattar. Erica sa att dom säkert va släkt eller nåt, men precis då böjde han sig över bordet och kysste henne. Kysste henne! Åååå, jag känner mig så jävla dum som faktiskt trodde att det kunde bli nåt, att han faktiskt kanske var intresserad av mig. Eftersom att han räddade mig från Lucas igår. Aa, men nu kommer jag ju ihåg att han faktiskt inte visste att det var jag. Han visste inte vem det var alls, det hade inte spelat någon roll han hade ändå slagit ner killen ändå och sen suttit och pratat med tjejen efteråt, sett till så att hon kom hem ordentligt och inte var rädd. Det är klart att han hade gjort det, för att han är snäll. En sån där kille som alla tjejer bli kära i, bara för att han är lite snäll, det är en sån han är. Hur fan kunde jag gå på det? Åååh, jag är så jävla dum i huvudet!

Och jag gick närmare och närmare till slut stod jag precis utanför fönstret, ( jag hade till och med min hand på det, precis som i en film) och jag bara såg på hur Isac hånglade upp den här snygga brunetten. Plötsligt slutade dom och Isac tittade upp. Vi såg varandra i ögonen, och det var verkligen tur att det regnade för jag grät fan så mycket mer än vad jag gör nu,sen sprang jag.

 

Åå, det knackar, jag måste gå.

 

Kära dagbok, glöm allt jag skrivit om Isac och mig, för det är väl klart att han aldrig skulle gilla nån som mig.

 

 

" Åå stackarn, bara 15 år och förkrossad. " Säger mamma och snyftar. Jag himlar med ögonen och vänder blad i boken.

 

 

 

Söndag 17/6 2002 ( ännu senare )

Kära Dagbok!

 

Du kan inte ens gissa vem det var som knackade! Det var inte Erica, inte Lucas, Britta-fitta eller någon från min klass, det var inte heller Isac, det var en kille som heter Niklas.

När jag öppnade blev jag helt chockad. Han var lång hade mellan blont spretigt hår och precis som Isac , mörkblåa ögon. Fast hans var inte lika djupa och vackra som Isacs, men snygg var han i alla fall.

Han ba: Hej! Jag heter Niklas och det här är lite pinsamt faktiskt, men skulle jag kunna komma in?

Jag: Eh... okej.. typ. hehe.

Så han gick in och satte sig på Ericas säng, och precis då kom Erica ut från badrummet och ba: åå nä men, en present till mig. Haha.

Aa det var i alla fall jätte roligt, även om det inte låter som det. Men hon gick ut utan att säga nånting hon bara blinka åt mig. haha!

Sen började han Niklas prata igen. " Jo som jag förstår det så slog du upp dörren i mitt bästa väns nylle, och han kunde inte sluta prata om dig den dan. Och sen, aa sen så när vi ska ut och träffa några engelska brudar, skit snygga, en av dom är hans flickvän förresten, så dyker han inte upp. jag ringer och ringer honom, men han svarar inte. När jag tillslut får tag på honom är jag hemma och han berättar att han hade träffat den här Isabel igen. Hon från caféet. Han berättade att han hade slagit ner en kille för att han skulle ha varit på väg att våldta henne. Visst det låter overkligt, men men. Jag säger inte att det inte är sant, men Isabel du måste ju medge, det låter ju sjukt overkligt. Aja i alla fall så säger han att så fort han ser dina bruna ögon blir han glad och ditt leende får honom också att le och att du är så vacker så att han blir mållös, och Isac snackar hela tiden, alltså hela tiden, så om han säger att han blir mållös så var jag ju tvungen att se dig med egna ögon, och ja du är ju jävligt snygg om man säger så. Och nu, ja nu då, efter en fika med sin flickvän är han typ förstörd, eftersom att du såg honom kyssa henne och sen bara drog. Och jag måste fråga dig, eftersom att min bästa vän är helt nere i dig, vad känner du för honom? För jag kan inte låta honom dumpa sin jävligt fräscha flickvän för nån som han tror han är kär i och som han bara har träffat två gånger och inte ens känner." Exakt så sa han, jag kommer ihåg vartenda litet ord. Jag är så jävla glad att Isac faktiskt också känner nåt för mig, och jag det att det är sjukt och att vi bara har träffats två gånger, men den där första blicken avgjorde allt. men jag kan inte fatta att han hade en flickvän och att han var kär i mig och fortfarande inte hade dumpat sin flickvän. Aa så jag ba : " Och han vet inte om att du är här? "

Han bara typ skaka på huvudet och sa att han lova att Isac inte visste nåt och att han aldrig skulle få veta nåt och att Isac verkligen är hans bästa vän och att han typ inte ville se honom såhär nere. Och då sa jag : " Okej, men så här är det, jag vet inte mycket om kärlek, jag vet faktiskt ingenting om kärlek, nada liksom. Så jag kan inte säga att jag med 100 procents säkerhet är kär i Isac, men jag kan i alla fall för i helvete gissa. Chansa, gå på mina instinkter typ. För, aa jag slog upp dörren i hans ansikte och ja jag blev nästan våldtagen, men trots det, trots att vi båda har varit skadade när vi setts så har han gjort mig glad. På nåt konstigt jävla vänster får han mig att må bra, även om jag skäms, eller har blivit slagen av ett jävla psykfall, så får han mig att bli varm inombords. Och det är väl så jag vet, vi har bara träffats två gånger, vilket är sjukt, men för en gångs skull så måste jag säga att jag faktiskt tror på kärlek vid första ögonkastet. Niklas lyssna på mig nu och tro mig, det första jag såg när jag tittade på honom, alltså på riktigt när jag fick se hans ansikte, när han tittade upp liksom, var hans ögon. Hans ögon! Det var så jag visste, jag kände honom, genom att bara möta hans blick... "

Alltså seriöst, när jag sa det där fick det mig att inse att det faktiskt var på riktigt och att det va så jag kände. eller känner dåra. Jag hade inte ens tänkt på vad jag skulle säga, det bara kom.

I all fall så tittade Niklas på mig och sa : " Bullshit! Rent jävla skitsnack. Det här är ingen jävla teve såpa, det här är på riktigt och min bästa vän håller på att förstöra sin sommar på grund av en liten jävla överklassbrud"

Då blev jag arg. Så jag ba (och asså jag skrek typ) : " Men vet du, dra åt helvete, jävla idiot som bara kommer hit och tror du kan veta vad fan jag känner. Dra härifrån, jag har nog med as i mitt liv, jag behöver inte ett till. "

Och då gick han.

Men jag skriver mera sen för jag orkar inte mera.

Puss

 

Jag Tittar upp på mamma och ser hennes ögon fyllas av tårar. ” Seså, läs klart nu, jag vill höra allt.” Säger hon knäpper med fingrarna så där som hon gör när hon vill att folk ska göra som hon säger.

 

Söndag 17/6 ( mera från det där med Nicklas du vet )

 

Sen förstår du lilla dagbok, sen så hörde jag ( eftersom att jag gick ut ur rummet för att se så att han gick ) att han stötte ihop med nån. Och gissa vem det va? Det var Isac. Och Niclas berättade att han hade varit här och så berättade han typ allt vi sagt och att han försökte fixa ihop Isac och mig men att det inte var nån ide eftersom att jag var störd i huvet. Och då hörde jag Isac bara : Aa men va fan, om du är så jävla säker på att allt det här är bullshit så kan du väl för i helvete dra här ifrån? Jag klarade mig bra innan du kom och försökte fixa till det lite, titta så bra du fixade, skit bra! Jag behövde fan inte din jävla hjälp, istället så gjorde du henne mer förbannad säkert. Fan Niklas, fan asså! Ja sa ju för i helvete att jag trodde det skulle bli nått med den här tjejen, jag sa jag att hon var nånting, men istället så sabbar du allt! Allt sabbar du, varför ska du alltid tro att du är nån jävla hjälte som kan fixa ihop allting. Jag skulle ju gå hit och försökte att vinna tillbaka henne, själv. Och sen be dig om hjälp. Nu förstörde du det ju bara igen, precis som alltid. " Då kunde jag inte hålla mig längre, jag var fortfarande arg på Niklas, men han hade faktiskt kommit hit för att han älskade sin bästa vän, och ville hans bästa, och då får han massa skäll, och sen så blev jag typ för första gången i hela mitt liv rörd över något nån sagt om mig, även om det inte handlade specifikt om mig, så jag gick ut, alltså bort från dörren och ut till korridoren, där dom stod, och fram till Isac. Det kändes verkligen som en film och han bara stannade upp mitt i en mening. Han var blöt, och ännu snyggare än vanligt och han bara tittade på mig med sina vackra mörkblå ögon. " Ska vi gå ut i regnet för att få det lite mera dramatiskt? " Nästan viskade jag typ. Haha. Och han ba: " Nä, vi sparar det, det kommer andra tillfällen då vi behöver en romantiskt kyss i regnet mer än nu, men jag är ju fortfarande blöt i alla fall." Han skrattade och jag älskar verkligen hans skratt. Så jag gick närmare honom och han drog bak mitt hår lite och kysste mig. Jag satte mina armar runt hans hals och han hade sina runt min midja typ, och sen kom Britta. Alltså det var perfekt, tills typ hela klassen kom. Så Britta tvingade Isac att dra, men det gör ingenting, för vi är typ tillsammans, och Niklas är inte så dum ändå, det är ju hans förtjänst, annars skulle vi aldrig ha kyssts. Shit alltså, jag har aldrig varit med om en sån här bra kyss.

Och jag kan verkligen inte fatta något av det här, nu när jag läser det känns det som om att det kommer från en film, men kära dagbok, det här är på riktigt och det är mitt liv. Kan du fatta? Det är jag som har varit med om det här, jag!!

 

Men Erica kräver en detaljerad historia som denna nu, så skriver imorgon, inte lika långt, för jag har kramp i armen, och fattar inte varför jag fortsätter skriva, men aja.

 

Puss!

 

Jag kunde knappt läsa klart de sista meningarna, för gråten var som en klump i halsen nu. Det var så länge sen, men jag minns fortfarande hur överlycklig jag var att Niklas dök upp. Att han berättade allt för mig och att det inte var som i en film jag upplevde allt. Jag var så glad över att det var på riktigt. Det är jag fortfarande. Jag slår igen boken och låter den ligga på bordet medan jag ställer in stolen och går in till mitt gamla rum. " Du får läsa mera sen, jag vill höra allt! " Ropar mamma ifrån köket. Jag skrattar bara, men säger ingenting.

På golvet ligger en vit fluffig klänning slängd och ena garderobs dörren står på glänt. Teven är inte avstängd helt och bruset från den bryter tystnaden i det mint gröna rummet. Jag tittar på den vita klockan som hänger på väggen över sängen och den visar kvart i sex. Han har fortfarande inte ringt. Och Erica har fortfarande inte svarat på bröllops inbjudan. Jag har fortfarande inte valt klänning och pappa har fortfarande inte kommit hem. Varför ska allting ta tid för, varför kan inget hända på en gång för? Och varför blir aldrig saker som man har tänkt sig?

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0